Det Blev en trevlig klass återträff, Klass 6B på
Storfors skolla 1967.
Vi var 24 elever i klassen och hade värdens bästa
magister.
De andra klasserna var aviga på oss som hade en så bra
lärare, han var lite yngre och mera på vår nivå kan man säga.
Det var nog lika redan i 5an, ung fröken som hoppade på
lärarvikarier jobbet, det var brist på lärare på den tiden också.
Hon kom från Persberg inte långt från Storfors. Vi
älskade vår unga och snälla fröken.
Ja nu var det klassträffen som vi hade i lördags på hembygdsgården
i Storfors.
Av oss 24 elever fick jag tag på alla, fast en hade
flyttat till Finland. Det uppstod lite problem med en av oss som jag inte
hittade, jag hade allas födelsedata från skolan men han fanns inte. Ja vad gör
man då? En av oss är begravningsentreprenör, han kollade om de hade begravd
honom, men det hade de inte häller. Men han letade vidare och fick tag på
honom, han var vid liv och det var så att i skolans elevlista stod det fel på
hans födelse dag.
Jag hade inte räknat med att alla skulle komma, men 19
av 24 kom.
Jag kom på att vår snälla fröken från 5an hade samma
elever som magistern i 6an. Jag kontaktade en av de andra planerarna för
träffen och frågade om vi skulle bjuda in henne också. Vi får fråga de andra sa
han då, nej det får bli en överraskning för dem, och det blev det.
När hon kom gick det ett sus genom församlingen och jag
hörde:-”Vem är det där?” Jag svarade, det är det som är överraskningen.
Den var mycket uppskattad av alla, och hon har fått
många av oss på fasebook som vän efter detta.
Vi fick en jätte fin och trevlig eftermiddag och kväll,
vi hade tänkt att vi skulle gå ner till skolan och se hur det ser ur där i dag.
Men det fick vi inte tid till innan det var för mörkt, vi hade ju så mycket att berätta
för varandra. Vår vän "Balla" som driver campingen i Storfors ordnade med mat åt oss,
Det blev Fläskfilé, potatisgratäng och kantarellsås och kaffe.
Nu har vi bestämt att nästa träff blir om fem år, vi
elever är sextio ett och våra lärare några år äldre. Väntar vi för länge så
kanske någon inte är med längre på grund av naturlig avgång så att säga.
Jag som är intresserad av folk i allmänhet har haft lite
koll på vart de andra lärarna hade tagit vägen. Vår fröken i förta klass kom
från Mariestad, och lever fortfarande och bor numera i Borås.
Andra klass har jag sämst minne av, men en fröken bor
här i Karlstad. Henne har jag träffat flera gånger.
Trean hade vi en äldre fröken, hon är borta sedan många
år till baka.
Fyran fick vi en ny fröken från Skåne, hon var kvar
bara ett år i Storfors.
Henne har jag en otrolig historia om, hon utbildade sig
till läkare efter lärare tiden.
2007 råkade jag ut för en olycka, jag fick ett slag mot
huvudet som gjord att jag inte kunde se rakt fram och sedan åt sidan och snabbt
tillbaka.
Det snurrade som om jag skulle vara berusad.
Jag skulle vara på Sjukhuset i Filipstad sista dagen
före midsommar trodde jag. Jag var där då, men det visade sig att jag skulle ha
varit där dagen före. Jag blev intagen och alla prov togs så det var frid och
fröjd med det.
Men när jag ska gå ser jag på en tavla vilka som skulle
jobba efter helgen, Där står det Läkare och namnet på min gamla fröken. Hon
heter Anna-Lenah och jag komihåg att hon stavade så och det var 1965. Jag
frågade personalen var hon kommer ifrån? Jag visste att min fröken bodde i
Skåne. Nej de visste inte var hon var ifrån, jag berättade att jag har haft en
fröken i skolan som har utbildat sig till läkare och att jag kommer ihåg att
hon stavade sitt namn så.
Jag tänkte på det här hela midsommarhelgen, på tisdagen
efter midsommar ringde jag en vän som brukar hyra ut till stafett läkare och
frågade om han hade någon som hette så inhyrd.
Jo det hade han, det var bara 500 mete från där jag
bodde. På eftermiddagen åkte jag dit och ringde på, jo visst var det hon.
Hon hade fått lite föraningar på sjukhuset, de hade
sagt att det hade varit en ”tok” där och sett skylten och påstod att han
förmodligen har haft dig som lärare i Storfors.
Hon hade svarat att det är mycket möjligt, för jag har
varit lärare i Stofors en gång i tiden.
Dagen efter hämtade jag henne och vi tog oss en tur ner
till Storfors, vi hälsade på fyra av mina skolkamrater och en lärare vars son
gick i vår klass.
Detta märkliga hade inte hänt om inte jag kommit rätt dag till sjukhuset.
//Per
