Frustrerad och Knölig

 

Onsdag  14/12 2022

I dag skulle jag reparera skrivbordet, den utdragbara skivan som tangentbordet ligger på har släppt på ena sidan. Enkelt att fixa, om man vore lika smidig som när man var 20 år och inga andra skador efter alla år. Jo jo, i med skruven och på med skruvdragaren så är det klart. Så tänker mitt huvud också, men så enkelt är det inte. Först leta fram skruv, hittade den som har suttit där. Hålet förstort naturligtvis eftersom den hade ramlat ner, leta fram en ny skruv lite grövre och längre vore ju bra. Hittade ingen, fick bli en plugg med samma skruv som förut trodde jag. Jobbet ju vara enkelt att fixa trodde jag. Nu börjar det, ner på golvet in med pluggen i ett hål som jag inte ser utan att få lite bättre ljus, tappar naturligtvis pluggen får försöka få in den igen. Nu har jag fått i pluggen bara i med skruven och på med skruvdragaren. Upptäcker att det inte var samma skruv som jag ska sätta i som satt där förut, bittsen passade naturligtvis inte på skruven. Då får man häva sig upp från golvet och leta fram en som passar. Ner igen och upp med skruven och på med skruvdragaren, vad händer då? Tappar skruven från dragaren precis när jag sätter in den i pluggen, leta reda på skruven in i pluggen med handkraft den här gången först och sedan på med skruvdragaren. Nu sitter skivan fast på undersidan skrivbordet igen. Och jag ska försöka komma upp från golvet. Nu är hela projektet klart, men har man varit lite smidigare och inte så ”knölig” då hade det varit gjort på 5 minuter högst. Jag blir så frustrerad när det inte fungera som förut, jag vet om mina begränsningar även om jag har planerat i minsta detalj så kan det skiter sig på att tappa en skruv. Det är sådant man får leva med, jag vet ju att jag är tung och det gör ju sitt till att man är osmidig. Sedan att ena armen inte räcker till, och att det gör rysligt ont i knäet efter skadorna när jag ska stå på knä. Det är saker som man inte tar med när man räknar ut hur jobbet ska utföras. Nu sitter skivan på platts, och nu glömmer vi denna tokiga episod.

Jag är bättre från corona med orkeslös, var ute lite och gick med Morris igår. Det var kallt som tusan när jag har varit inomhus i 13 dagar, men jag hade klätt mig bra så jag frös inte. Nu har min dotter fått covid också, jag har inte smittat henne. Vi har inte träffats sedan vi kom hem från Spanien, det var efter det jag blev sjuk. Hennes make jobbar uppe i Idre, Han åkte upp på söndagen. På måndagen började han få feber och må dåligt. jag sa till min Gudrun, skulle inte förvåna mig om hans arbetsgivare ringer och frågar om jag kan åka upp och hämta honom. Jag har lovat att honom att är det något jag kan hjälpa till med så är det bara att du ringer. Han var så snäll när vi fick ställa in bussen på hans åkeri som är inhägnat. Det blev inte så, när jag talade med dottern var Mickes son på väg upp för att hämta honom redan.

//Per

Covid

 

Ny dag med Covid

Nu har det gått nästan två veckor sedan covid slog till.

Jag tycker varje morgon att jag är bättre, men bara jag kommer upp så är orken slut. I kväll hade vi styrelse möte i Brf Svanen, Jag var med via mobilen. Det funkade bra, ordförande hade högtalaren på mobilen på där nere i lokalen och jag hade mobilen på här uppe i lägenheten.

Det kommer att bli en hyreshöjning på 10% för oss, men det är inte så konstigt, all blir ju bara dyrare. Fjärrvärmen ökar med 6-7%, vatten och avlopp, försäkringar men ungefär det samma. Det blir ingen höjning för P-platserna, de kostar nästan ingenting, motorvärmarna går bara några timmar om det är riktigt kallt. Och som det såg ut i vintern som var såg jag ingen som använde motorvärmare.

Men tillbaka till covid igen, det är lika varje morgon skapligt pigg och sedan är det slut på orken. Jag orkar i alla fall titta på skidskyttet på tv i alla fall, synd att inte vanliga skidor går på svt, Det är tydligen Viasat som har rättigheterna på det denna säsong. Igår var vi ner till våra garage i Nykroppa och hämtade hem lite vinter saker, jag var ute lite där nere i friska luften. Det kändes skönt att andas frisk luft. Nu är det måndag 12/12. Orken i kroppen har inte blivit så mycket bättre, jag har i alla fall inget ont i varken huvud eller kropp så lite bättre har det blivit. Nu har min dotter fått covid också, men jag har inte smittat henne. Vi har inte träffats sedan vi kom hem från Spanien, det var efter det jag blev sjuk.

//Per

Hemma efter Spanien

 Väl hemma efter att ha hämtat vårt lila hjärta Morris i Forshaga hos min syster,  han det bli midnatt. Han har varit hos min syster under tiden vi varit Spanien. När vi varit hemma en dag började jag känna mig lite förkyld,  jag som inte varit förkyld på många år. Men då började vi fundera på covid, för jag blev inte bättre utan mycket sämre. Gudrun gick iväg och skaffade ett covidtest, vad visade det?

Jo corona naturligtvis. De två första nätterna  blev det inte mycket sömn. Ont i hela kroppen, fryser, och en hosta som var mycket jobbig på nätterna. Dåligt smaksinne, en del smakar ingenting. Och när jag åt ärtsoppa så smakade den metall. Den senaste natten har varit lite lugnare, mindre med host. Nu är det nog bättre tänkte jag, men bara att komma upp och  komma till frukostbordet

var så ansträngande så jag är inte längre än till ruta ett kanske till och med - ruta ett. 

//Per

Sista dagen i Fuengirola

26/11

I dag mycket fint väder, vi gick upp tidigt och år frukost sedan var det att se till att få med alla våra grejer. Vi skulle vara ur lägenheten kl 10:00. De kom och hämtade oss och körde oss till receptionen. Vi skulle  åka taxi till flygplatsen kl 16:30. Då kunde vi Sola vid en jättefin pool strax bredvid receptionen.  Vårt flyg ska går 19:30. Nu får vi njuta av de sista timmarna I Spanien. Flyget gick planenligt från Malaga. Vi kommer säng vid midnatt på hotellet vid Arlanda. 

 //Per

25/11 I Funkan

Vi startar med frukost i dag också, tittar lite på Svensk TV en stund. Det blev lite dåligt med solande på förmiddagen på grund av ingen sol. Lite lunch sen drog vi vidare till en  annan pol där vi inte varit vid tidigare.

Här var det gräsytor och lite lummigt. På kvällen skulle vi äta på hästrestaurangen, vi hade beställt där för det skulle bli underhållning. Det skulle bli flamencodans.

Det var en fin underhållning, tjejerna som dansade kände vi igen, det var samma tjejer som dansade när vi var här för några år sedan.

23/11 Fuengirola

I dag ska det äntligen bli sol hela dagen, det är nära till polen och solstolarna. Gun och Janne tog en promenad på stranden på förmiddagen medan Gudrun och jag solade på vår jätte stora uteplats 58 m2.

Det blev lite lunch fram på dagen. Nu bär det av till polen med sol och bad, för mig fick det räcka med sol.Tempererade polen höll säkert inte mer än 18 grader, då får det vara för mig. Är det inte varmare i vattnet hemma så badar jag inte där heller. Efter åt blev det fika  med gott fikabröd.. på kvällen blev pizza till TV

 //Per

Tisdagen 22/11

 I dag inget vidare väder på morgon, vi skulle på marknad i dag. Vi visste att det inte skulle bli så bra i dag heller, men det skulle bli uppehåll. Jo då det var riktigt bra på marknaden. Men ett stort problem var nästan ingen tog kortbetalning. Jag köpte en t-shirt då visade det sig att hon inte tog, men det löste sig en annan säljare kom med sin kortautomater. Jag betalade på hans apparat och han gav henne kontanter. Det gick hur smidigt som helst där i alla fall. Men tyvärr ingen sol ännu. Får se fram mot restaurang besöket i kväll också

//Per

Första dagen

 Första dagen här bjöd inte på något fint väder, men lite sol blev det i alla fall, dagen gick så när kvällen kom var det dax med lite mat. Det blev en gammal bekant restaurang, mycket god mat och en trevlig servitris. Det var inte så mycket kvar av dagen när vi kom hem. 

    //Per

 Nu är vi i Fuengirola, vi kom iväg precis när det började snöa. Dom visade på väder kartan att det skulle börja snöa vid14:00 tiden vid Arlanda. Vårt flyg skulle gå 14:20, när vi var klara men säkerhetskontrollen och allt där till så var vi äntligen på planet. När vi började taxa ut till startbanan då började det vräka ner snö.

Så vi lämnade snön efter oss. Väl framme i Malaga var det varmare men inte jätte varmt, ca 17-18 grader. Nu hade vi ca2,5 mil kvar till Fuengirola med taxi.

//Per

 

Tisdag 8/11

Nu börjar det dra i hopp sig, nästa vecka på torsdag ska vi åka till Spanien. Vi får hoppas vi kommer iväg i år, förra året blev vi avkastade på Arlanda. Det berodde på att jag inte mådde riktigt bra på morgonen, jag är ju lite känslig mot blodtrycksfall. Vid några tillfällen har det hänt att jag svimmat, så vi sa till flygvärdinnan att det skulle kunna hända. Det har ju inte gjort något om det skulle ha hänt, jag är borta någon minut bara. Men det tog det på stort allvar, de ville inte riskera att det skulle hända något. Så vi blev ombedda att gå av planet, det var ca tio minuter före start. Min syster och svåger som vi skulle resa med, Sa vi tar rätt på deras bagage, men det gick inte det, vårt bagage fick inte följa med. Så det slutade med att de fick leta reda på våra väskor som redan var lastade på planet. Flyget blev fyrtiofem minuter försenat på grund av oss, och vi fick ta syrrans bil hem till Värmland igen. Vi får hoppas att vi får följa med i gången, vi säger nog inte något om min risk att svimma denna gång.

Jag har ett jobb som jag ska göra åt vår bostadsrättsförening innan vi åker har jag tänkt, jag ska sätta igen två hål i källaren där det har suttit kylaggrigat. Hålen är ca 1*1 meter, det ska inte ta så lång tid att sätta igen det, Jag tog med mig verktyg från verkstan igår så det ena hålet blir igensatt i alla fall. Det andra blir lite krångligare, det sitter en konstig låsanordning i hålet till en stor lucka på utsidan. Det löser jag när det blir aktuellt.

Jag gjorde färdigt en grej åt min dotter Therese.
Det är en grej hon ska sträcka upp rutor i olika storlek som hon har virkat, först blöter hon dem och sedan sätter dem i ”grejen” för att de ska bli fyrkantiga. De ska sedan sättas i hopp till en duk, överkast eller något annat.

 //Per

A-Traktor ska synas

Jag tyckte jag kom på en bra lösning för att A-traktorn ska synas lite bättre i trafiken. Först och främst är det säkerheten för A-traktorföraren och medtrafikanter. Jag föreslog ett gult blinkande sken som arbetsfordon har ”saftblandare”.

Det finns i dag många olika sorter, blinkande eller roterande. De nya är inte så höga heller, kanske bara 5-6 cm höga. Det var ganska många som gillade mitt förslag, men det var en del som var kritiska till förslaget. De tyckte att trafikanterna skulle tappa respekten för arbetsfordon. Jag menar att de måste för tusan ha respekt för att en A-traktor som heller inte går fortare än ett arbetsfordon. Hinder som hinder, då varnas medtrafikanterna oavsett vad som är på vägen och utgör ett hinder. Någon skrev att det skulle minska respekten för arbetsfordon, det spelar ingen roll, blinkande gultljus är ju en varning då spelar det ingen roll om varningen är för arbetsfordon eller A-traktor varningen är en varning. A-traktorn har varningstriangel bak och ingen nummerplåt, men det ser inte trafikanterna på 100 meters håll, men ett blinkande ljus ser de och förhoppningsvis och inte kör på varken arbetsmaskiner eller A-traktorer bakifrån. Jag själv har fått bromsa hårt för att inte köra på en A-traktor bakifrån, skittig bil då syntes inte triangeln om den skulle ha haft nummerplåt har inte heller inte synts i skiten. Jag är övertygad om att ett blinkande ljus skulle jag sett på långt håll. Det var det där med att gult ljus var ju inte bra, Ta en annan färg då Orange, t.ex. Nej att respekten skulle minska det köper jag inte, då är inte de trafikanterna lämpliga att vara i trafiken. Man måste väll ha respekt för annan trafik i olika former.

Nu något annat, I dag tog vi bort stygnen i fingret som jag sågade i för någon vecka sedan. Lite ont har det varit men det har gått bra hela tiden, kliar gör det men vad gör det. Det kunde tagit hela fingret. Det fattas ju en bit på lillfingret på den handen sedan tidigare så det hade varit onödig med en till.

Lite radio ska vi tala om också, Radiostation är klar för att testköras,

jag var och hämtade 69:an i karlstad efter reparation. Ja det vill säga det var inget fel på den. Nu sitter den i station igen. Jag har hållit på och byggt på stations lådan Sedan i våras, det har kommit till saker som jag ville ha inmonterat i den. Det har tagit tid men det har också varit skojigt att hålla på med projektet, det sista som monterades in var uttagen för trådlösa hörlurarna.

Sändardelen till hörlurarna är koppla till station men en kabel för 12V som driver sändardelen som i sin tur sänder till hörlurarna. När lurarna står i hållaren ovan på laddas batterierna i lurarna. Den andra kabeln är för ljudet från station till sändardelen, som i sin tur sänder till lurarna.

//Per

Igår var jag till tandläkaren och fick 3 stycken kronor in monterade, ät inte vinergumm det kan kosta tänder. Jag har lyckats bita sönder två tänder på sådant. Det var förberett med att tandläkaren hade filmat inne i munnen från alla tänkbara håll, sedan sattes bilderna ihop och de fick en tredimensionell bild som de sedan skickad till ett labb. Det var lite imponerande att de passade så bra när de gjutit fast dem med någon form av laserbelysning. Men som sagt det kostar, 12000 kr lite drygt. Det blev en tur till verkstan i Forshaga också. Jag håller på med en grej åt men dotter Tessa som jag inte vet vad den ska vara till, men jag vet ju hur den ska se ut så det blir nog bra men den också.  Det har blivit ett bättre skydd på cirkelsågen i kombimaskin så den inte ska biter i fingrarna något mer. Det blev att sy några stygn när det händ för någon vecka sedan.

I dag har jag hållit på med mina bärbar radioapparater, Skrivit om frekvenslistan som jag har i mobilen och lagt in lite frekvenser i scannern. Jag hade lite dålig ordnig i de olika apparaterna, det är ju bra om till exempel kanal 4 är samma i alla apparaterna.

Jag hade lite kontakt på FB med en arbetskamrat som har flyttat till Spanien. Där har de kanon fint väder skrev han i går, jo jag tackar jag. I morse såg jag i tidningen att den kallaste dagen i år i Sverige var i Naimakka, -15,4 grader. Alf har 29+ grader, ja vi har inget annat att vänta. Snö, kallt och hala vägar, Jag tror inte det kommer att bli något bättre i år mot förra. Det ska väl sparas, att folk dödat i trafiken på grund av halka det får man tydligen räkna med. Jag åker Filipstad-Forshaga minst två gånger i veckan. Många gånger har inte stora riksväg 63 varit plogad, och jag är inte morgon pigg av mig. Det är inte så tidigt på förmiddagarna som jag kommer i väg.

 //Per

det gick bra i Mariestad

 

Helgen har vi varit i Mariestad och hälsat på svärmor, hon fyllde år på söndag. Hon och jag har lite delade meningar om det mesta, hon är ju gammal och inte har hon hängt med något i utvecklingen. Det jag skrev i ett tidigare inlägg, Tekniken går för fort. Så har det varit för henne, hon är uppvuxen med att det som gick för går nu också. Hon fyllde 77 år, när data utvecklingen började ta fart på 80, då var det inte till att tänka på något sådant. Data utvecklingen gått så fort så i början på 2000 talet fanns det nästan en dator i var familj. Fortfarande fanns inte den tanken att hon skulle skaffa sig en. Då är hon faktiskt inte mer än 55 år. Nu börjar det bli lite krångligt att klara sig utan, man fick börja göra jobbet åt bankerna, betala räkningar via nätet, och att se hur det stod till på kontot. Det började bli nödvändligt med en dator. Men vad skulle hon ha den till? Hon har inte intresserat sig för att det skulle bli den utvecklingen som det har blivit. Nu har hon en surfplatta som vi har försökt att få henne till att använda, Hon är inte intresserad av att kunna få eller skriva mail, hon fick plattan för kanske 5 år sedan. Då var hon drygt 70 år, och efter som hon inte har intresserat sig tidigare då är det kanske försent att försöka sig på att skicka exempelvis räkningar via internet. Hon lägger lite patiens på plattan, det är nog det enda hon har den till tror jag. Hon är ett exempel på att det har gått lite för fort med utvecklingen vad det gäller datoriseringen.  Kan tillägga att vi klarade att undgås en hel helg utan att bli osams. Det är inte roligt för Gudrun heller när vi ryker ihop, hon är ju spänd varje gång vi är nere i Mariestad för att vi ska ryka ihop om något.

Jag gjorde en tur ner till Tidavad och hämtade en dörr som min dotter Sandra hade köpt på nätet av en kille där nere. Det var bara 17 km från Mariestad, så det gick jätte bra. Då slapp de att åka 25 mil för att hämta den. Vi hade lite otur med vädret, det regnade mycket när vi lastade dörren på kärran. Vi hittade en plast bit som vi täckte övre delen på dörren med, sedan la vi två SJpallar ovan på. Jag tänkte när vi kör blir inte vattnet stående kvar utan blåser av, när vi var halv vägs hemma slutade det regna, min teori stämde det blåste av så nedre delen var nästan torr när vi kom hem. Sandra var så nöjd med att få hem sin dörr

  //Per

Varför står vinkraftverket stil

 

'Mellan Filipstad och Molkom ligger Mangenbaden, strax norr om det står det två stycken vindkraftverk på Tjurhöjden.

. Jag passerar där minst två gånger under veckan, det jag lagt märke till är att det norra vindverket står stilla. Det har det gjort i minst ett år. Det är två kinesiska vindkraftvärk som är de första i Europa. Och de ska kunna förse 3000 hushåll med el i 25 år. Det är inga små saker heller, de är 150 meter höga och väger 475 ton.

Tillsammans beräknas de kunna producera ca 15000 megawatt grön el per år. Kostnaden för de båda verken var 84 miljoner.'

Då kommer min tanke, hur kan det var möjligt att ett verk står stilla? Med andra ord har det blivit en förlust på 7500 megawatt/år. Hur är det möjligt? Fattas det reservdelar så borde det kunna flygas hit det under ett år, om inte det går så får det bli fartyg det tar inte heller ett år. Det ska inte behöva dröja långt över ett år. Jag har hunnit få hit grejerna snabbare även om jag skulle hämta hit grejerna med roddbåt från Kina, tror jag är bäst att säga. Men frågan kvarstår varför står det stilla.

//Per

Vad är Krympflation?

 

Mina tankar i dag.

Söndagen den 16 oktober 2022

Vet ni vad krympflation betyder? Det betyder smyghöjningen av varor, de tror att konsumenterna inte ser att det smyghöjer priserna. T.ex. kaffe, istället för att höja priset som är brukligt. Nej då minskar de mängden i förpackningen, i Löfbergs fall men 50g det ser man inte på förpackningens storlek. Jag menar för konsumenten gör det inte stor skillnad men för Företaget Löfbergs gör 50g per förpackning mycket, Om de lastar 15 lastbilstrailer om dagen som jag tror är många fler men vi säger 15 st, en sådan lastar 33 pallar och det är 300 kg på varje pall, jag vet inte hur tung varje pall är men vi säger 300 kg. Förut var det alltså 600 halv kilos förpackningar per pall. Nu när det är 50g mindre i varje förpackningarna det skulle motsvara 18 kg mindre på varje pall. Varje trailer lastar 33 pallar alltså 594 kg mindre än förut. Nu är det så att när pallarna inte är så tunga kan visa trailer ha mellan balkar då kan de ställa i två våningar. Då blir det en ”osynlig” vinst till på 594 kg per trailer. Om vi bortser från dubbel ställda trailer och lastar minst 15 trailer per dag, så skulle Löfbergs tjäna in 8.9 ton kaffe per dag. Allt detta på att de minskade ner med 50 g/förpackning. Det var bara ett exempel på hur det går till att lura konsumenten. Toalettpappir, den sorten vi köper det är den handlar om, det kan vara olika från andra papperssorter. För det första har varje rulle blivit minst en cm kortare. Och den har blivit ännu mera lösrullad, det resulterar i att varven i rullen kanar åt sidan på rullen och tar i kanten på hållaren. Vad blir resultatet av det? Förutom att papperet går sönder och tillverkaren tjänar på varje rulle en extra slant. Och hur många rullar går det på en sådan lastpall som väger mycket mindre än kaffet?

Men så går det till, det är konsumenten som drabbas i slutändan som vanligt.

// Per

Tekniken går för fort

 

Mina tankar i dag

Vi har både Mariestadstidningen och VF, efter som vi ska åka till Spanien under november så vore det trevligt att kunna läsa tidningarna där också. Jag försökte lägga till det i prenumeration, Jag hade vårt nummer men jag fick bara Mariestadstidningen som E-tidning. Jag gjorde om och gjorde rätt trodde jag, men nej bara Mariestadsa. Det var bara att ringa NWT som trycker tidningarna, det visade sig att det berodde på att Gudrun som står för prenumeration hade två kundnummer. Det gick att läsa Mariestadstidningen som E-tidning men inte VF. Då kan man undra varför det är så. Det är så att vi får Mariestadstidningen i julklapp av Gudruns morbror varje år, då har han ett kundnummer som Gudrun har får av honom en gång, plus att hon har ett på sin prenumeration. Men Gudruns Mail adress kunde inte vara samma på två prenumerationer. Ja så kan det vara med tekniken. Det ena dödar det andra, och inget sunt förnuft existerar längre. Jag är för teknikens utveckling, men det går lite för fort. Tänk på alla som var i 65-70 års ålder när datatekniken tog riktig fart, på bara 10 år hände det otroligt mycket. Nu är de som var 65-70 år helt plötsligt 75-80 år, Många trodde inte på detta med data, och således inte intresserade sig för det. Nu har det gå så många år så de som var 65-70 är redan 85 och där över. Då kommer de stora problemen, betala räkningar, kanske inte få betala med kontanter som de har varit vana med i hela sitt liv. Bankkort har nog de flesta äldre nu för tiden, det är ett måste som det har blivit. Tanka bilen måst man göra, fast det har blivit så dyrt. Man vill ju inte betala mer än nödvändligt, då tankar man på automattankning alltså med kort. Allt ska vara lättare för leverantörerna, Du själv ska göra det som de gjorde för, vid macken kom personalen ut och tankade åt kunderna på 60 talet. Jag kommer ihåg från min barndom när man var vid ESSO macken och tankade mopeden, personal kom ut tankade och frågade kunden, ” olja och vatten?”. Det var då det, Jag menar att det har gått alldeles för fort att ställa om till som det är i dag, många äldre har inte hängt med i den snabba takten. Tekniken skulle ju kunnat köra lite parallellt med det gamla systemet med bankgiroblanketter vid faktura betalningar, det kanske går nu, men då får man väll betala blanketterna skulle jag tro. Jag säger inte att det var bättre för, men det var lite mer personligt. Hur är det med sunt bondförnuft? Det finns inte, det vi har fått istället är paragrafryttare. Personnummer och lösen ska det vara till allt. Jag vet att det måste vara säkerhet, men när jag skulle hjälpa en gammal farbror med att få ett nytt sim kort till sin mobil, Då var jag tvungen att läsa upp hans person nummer och de skulle prata med honom i min mobil. Går det inte till överdrift då? det borde räcka med personnumret tycker jag.

  //Per

RADIOSTATION

Mina tankar i dag går till mina radioapparater

Det blev ju lite problem med den ena (69:an). Det verkade som den sände som den skulle men jag hörde inget. Det brukar vara tvärsom, man hör men sänder inte. Besök hos ”Min” radio reparatör i Karlstad.  Nu hade han mycket att göra, så jag får vänta på att han ska få tid med min radio. Jag har ju de andra att köra med, men det har inte varit tid för dem heller ett tag.

Ljust nu sitter jag och lyssnar på något jaktlag som kör på jaktfrekvenserna på 155 Mhz. De hör jag på mina bärbara apparater, jag vet inte vart de är och jagar. Det kan inte vara så långt från mig efter som jag hör dem på bärbarradio inomhus, 5 km kanske.

De kör ju på bärbara apparater de också.  Jag och en kompis håller på att bygga en radiomast som ska monteras på min skåpbil (kallas Nisse)och vara lätt att ta ner och sätta upp. Vi har bestämt hur den ska se ut, men det kom lite emellan nu också, kompisens svärfar gick bort så det blev lite försening i projektet. Det kommer nog igång snart tror jag, det mesta i mattrial finns. Några maströr till måste jag skaffa, jag har bara till 7-8 meter nu. Den ska kunna bli 15 meter hög minst är det tänkt. Då krävs det staglinor också, men det ska inte vara några problem. Ankarspett som ska slås ner i marken har jag skaffat sedan tidigare. Det börjar bli lite kallat att vara ute och köra radio också, Det ska bli ett bord i skåpet på Nisse, där ska radiostation vara. Men den ska också vara flyttbar till husbussen, eller hem. I skåpet har jag ingen värme, men det går att ordna på ett lätt sätt om jag vill, en liten gasolvärmare eller en dieselvärmare skulle ju fungera bra. 

Nu ska det radiostation drivas med el också, Jag kan inte ta el från bilen för då kommer den inte att starta om den inte får stå och vara igång under tiden. Det är ju inte alls lämpligt, men jag har ett stort batteri på 180 A som jag kan ha men mig. Till det har jag en 12V bilgenerator som är på 30A som i sin tur drivs av en litern bensin motor, före detta gräsklipparmotor.

El försörjningen ska inte kunna bli några problem. Men jag vet inte än om motorn kommer att stör radioapparaterna, det ska jag löst med att ställa batteriet och generatorn en bit från station. Det är ju bara att använda vanliga 230v kablar och göra en övergång till de kopplingarna jag har på 12V i båda ändarna. Jag tror att det kommer att fungera utmärkt.

Mitt lilla elverk har min kompis Tomas tillverkat för säkert tjugofem år sedan. Vi hade det i sommarstugan på den tiden. Nu har han renoverat det så nu fungera som det ska. I husbussen har jag ett stort elverk som levererar 230V, skulle jag behöva det så sitter det batteriladdare för bådde 24 och 12 volt i bussen. Vi har solceller på taket också som levererar ström 24 eller 12V. Jag har haft radiostation med mig när vi varit ute under sommaren,

det har skapat lite kontakter här och där. I Motala blev det ganska många både på 27 och 69 Mhz.

 //Per

Söndagen den 9/10

Startade dagen med Frulle som vanligt, Gudde går ut med Morris och jag sitter kvar vid bordet och filosoferar över dagen. Det var i dag mina syskon, svågrar och Gudrun skulle gått en vandringsled på 6 km. Det var ju inte så långt och det var inte mycket uppförsbackar heller. Jag kollade på vädret och det skulle bli jätte fint på söndagen. Det var planerat för länge sen att de skulle gå den turen, det kom alltid något i mellan så det blev lite sen på åren. Men nu skulle det bli av. Lena gillar inte när det blir för långt och allt för mycket uppförsbackar. Jag fick i uppdrag att planera det efter det utgångsläget, inte för långt, inte allt för mycket uppförsbackar och ganska gå vänligt. Jag visste om ett ställe som det går en vandringsled som man kanske kunde koppla på och avsluta så det skulle passa. Sex km långt, lite uppför i början sedan är det blandat slätt och nedförsbackar resten av turen.

 

Slutmålet skulle bli vid Prästbäckenrasta, där hade jag beställt Raggmunk med fläsk tills när de skulle vara framme.

Nu var det en sak som kom i mellan denna gång också som ingen hade tänkt på, Älgjakten. Jag ringde en som jag visste jagade i de trakterna, han tyckte att det var högst olämpligt att ge sig ut i skogen. Speciellt där, där vi skulle ha startat och gå på leden kommer det att sitta skyttar efter hela leden. Plus att det finns privat skog i området som han inte vet något om.

Så det är nog bara att se sannigen i vitögat, och se fram emot att genomföra den nästa år. Älgjakten kommer att fortsätta länge, så det kommer inte att finnas något utrymme för vandringen i år tyvärr. Så gick det med den vandringen.

//Per

Morbror Erik

Mina tankar i dag rör min morbror Erik. I fredags var vi till Lungsunds kyrka och tog avsked av Erik.

Han blev 83 år, jag brukade ringa till honom ibland och höra hur det var med honom. Det uppskattade han att jag gjorde berättade min kusin Solveig, Eriks dotter alltså. På den tiden när jag bodde hemma hos mina föräldrar brukade moster Greta och Erik vara hem till oss på eftermiddagskaffe nästan varje helgerna. Jag kommer ihåg deras stora hund som de inte tig med in hos oss, den fick sitta kvar i deras bil då. Men jag kunde inte låta bli att reta den när man gick förbi bilen. Det var ju inte konstigt att han blev vansinnigt arg, det fick jag sota för när jag skulle åka ner till där Greta och Erik bodde. Farsan var där och hjälpte Erik att såga ved, och jag skulle cykla ner dit. De brukade stänga in hunden när vi var där så jag tog för givet att den var det denna gången också. Men så var inte fallet, när jag kommer cyklande ner mot deras hus möter jag en stor hund som raggen står rakt upp på. Det blev ett bett i låret, jag stannade, hunden står bredvid och morrat. När jag försökte flytta mig då gick den emot mig igen, det var bara att stå still till Erik kom och hämtade den. Efter det retade jag aldrig den hunden och ingen annan hund heller förövrigt, det var en läxa som titer kvar i huvudet. Min moster Greta gick bort för många år sedan alldeles för tidigt. Erik kämpade på, han bodde kvar i deras hus ganska länge efter att Greta hade gått bort. Han flyttade in i en lägenhet i Storfors som han trivdes med. Han körde inte bil längre, då var det smidigt att bo bara några hundra meter från affären. Sista tiden tyckte han att det räcka, han tyckte att han hade gjort sitt i livet. Det var tråkigt när jag hörde det, han ville inte ära det smakade inte tyckte han, och inte se på TV eller lyssna på radion. Han blev naturligtvis svagare för varje dag när han inte fick i sig någon mat. Han kom in på sjukhus och fick närings dropp, då piggnade han på sig och kom hem till ett tillfälligt boende.  Han hade fått ett eget boende en bit därifrån, men han trivdes på det tillfälliga så bra så han ville inte flytta. Han fick vara kvar på det tillfälliga boendet till hans sista dag i livet. För mig är det en stor saknad, det var jätte roligt att prata med Erik om gamla saker. Eriks föräldrar kommer jag mycket väl ihåg, Karl och Anna Svensson i Kärret. Karl var en snäll man tyckte jag, Anna var nog lite mera barsk tror jag, jag kommer ihåg att jag och någon mer var inne på logen och jag klättrade upp på tröskverket som stod där. I en låda låg det en konstig kniv som användes till att skära av snöret på Neckern innan den släpptes in i tröskverket. När jag stod där uppe och tittade på kniven kommer Anna in på logen, hon blev jätte arg när hon ser mig där uppe på tröskan med kniven i handen, hon skrek tror jag i alla fal, gå ner därifrån unge. Jag blev livrädd, och tänkte att talar hon om för farsan så får jag nog en örfil då. Det var nog efter den gången jag var lite skraj för tant Anna.

//Per

Besöket av svärmor

 Det var ju så att svärmor skulle komma på besök under helgen, Hon brukar vilja ha lite hjälp med att hitta hit. Gudde brukar möta henne utanför Filipstad. Men denna gång skulle hon försöka hitta utan hjälp. Dagarna gick och fredagen hon skulle komma var snart här. Vi väntade och funderade på hur det går för henne, när jag sitter och ser ner på gatan utanför tycker jag känna igen bilen som stannar där nere. Det var inte svärmors men en nära vän från Göteborg tyckte jag. Men det kan ju finnas flera som har de fälgarna och den färgen på bilen.

Men han är onekligen lik min vän Anders, det var han som kom. Men hur hänger detta i hopp, svärmor kommer och så kommer Anders. Svärmor skulle ju vara kvar över helgen, och Anders bor i Göteborg så han måste ha sov plats han också. Det löser sig tänkte jag, när han kommer in visade det sig att svärmor var bara ett skämt, jag skulle inte veta att det var Anders som skulle komma. Lurad igen, så nu är det bara att vara på sin vakt när Gudde säger att någon ska komma.

Och inte nog med det, En annan kompis till Både Anders och oss dyker upp lite senare. Det blev en trevlig kväll med en massa minnen från våra cyklingar på Vätternrundan och Hisingenrunt, som vi har åkt tillsammans flera gånger.

Lördagen tog vi en tur upp till Persberg och gick på Högbergsfältet, det är ett gammalt gruvområde. Jag tror att Anders gillade det.

Det jobbade mycket folk i gruvorna på 17-1800 talet. Där utbröt en av de första strejkerna i Sverige ut.

Det blev en tur ner till Lungsund och min syster Gun och Janne också, där tittade vi på bilder som de hade tagit på Hurtigrutten resan nu i sommar. Det var fantastiskt fina vyer där ifrån.

 //Per

Det börjar bli ordning på det mesta

 

Ja då har det gått några dagar igen, det börjar ordna upp sig lite mera med sådant som inte har varit som det ska.

Jag var till Forshaga igår, jag skulle kolla så att mina hörlurar fingerade som de skulle mot radiostation. Ja det gjorde de nästan, men jag måste byta kontakten i station den glappar lite upptäckte jag. Det är bara att byta den, glappar den då stör det apparaterna.

Men den vanliga radion i min bil har inte fungerat på minst ett år, det skulle skrivas in en coda för att få igång den. En coda hade jag men jag gjorde fel för många gånger. Det slutade med att det stod Error, då var det kört.

När den var på verkstan hade de brutit strömmen när de kollade ett el fel. När jag åkte hen stod det inre error längre det visade fyra nollor istället. Nu var det dags att ta fram instruktionsboken för att se hur man lägger in koden. Åter igen gör om och gör rätt, när jag åkte hem från Forshaga stannade jag. Nu ska radion igång, Jag gjorde rätt. Det fungerade, åter igen, gör om och gör rätt.

Jag hyr ett garage av en kille jag bodde granne med i Storfors under min uppväxt. Nu bor vi grannar i Filipstad igen efter 40 år. Att jag får hyr hans garage beror på att han inte behöver det efter det att hans fru gick bort, och han själv har inte körkort och ingen bil. Det är så bra fjärrkontroll till porten är ju underbart, när den fungerar. Helt plötsligt slutade den att fungera, byt batteri var min första tanke. När det var gjort, ut och testa. Nej den funkade inte ändå. Nu är det så fiffigt gjort så det sitter en låscylinder uppe i dörren som är kopplad med en lina som man kan dra ut. Den är kopplad till mekanismen som drar dörren, när man drar i linan samtidigt som man trycker in överdelen på dörren frigörs mekanismen som drar dörren. På det viset kan man skjuta upp dörren och komma in.

Fick tipps om ett företag som sysslade med garageportar här i Filipstad. Jag ringde och han kom på 10 minuter, problemet var att motorn och fjärrkontrollen hade tappat kontakten med varandra på grund av att det förmodligen hade varit strömlöst vid något tillfälle. Han bröt strömmen och satte i kontakten igen, och lät dem söka in varandra igen. Nu fungerar det igen, när jag frågade vad det kostade, sa han det bjuder jag på. Det var ju inte meningen att jag inte skulle betala, så det var bara att buga och tacka.

Jag fick åka ner till Karlstad och hjälpa min gamla granne Kjell, han har varit på sjukhuset och precis kommit hem. Problemet var bara det att hans telefon inte fungerade. Han sa att kortet hade fasnatt i telefon, hur det skulle ha gått till. Men mycket riktigt kortet satt fast, han hade stoppat in det på felställe. Det konstiga var att där det ska sitta där gick det inte att få in det. Då åkte jag i väg till ett ställe där de fixar med telefoner, han ’sa direkt att det inte passar. Då fick jag åka till operatören på hans abonnemang, ja det var lika där hans kort passar inte. Det konstiga är att han har ringt förut på den telefon, min teori är att han har tappat den och simkortet har ramlat ur. Men då återstår varför inte kortet passar, Endera har han två telefoner som jag inte vet något om eller tappat kortet och fått tag på ett gamalt på golvet.

Hur som helst så fick han ett nytt på butiken, sedan kom nästa problem. Jag hade ju inte hans personuppgifter, då kunde de inte föra över det. Det slutade med att jag åkte upp till Kjell igen och ringa operatören, som fick han Kjells personuppgifter.

Nu börjar det lösa sig, Jag fick läsa upp ett 19 siffror långt nummer som står på baksidan simkortet för honom. Nu kunde han äntligen programmera kortet, och jag bröt ut den rätta storleken som skulle sitta i telefon. Men det var tyvärr inte slut där, hans telefon var luckan på baksidan trasig på så det var nog inte så konstigt om han hade tappat simkortet.

Det här befarad jag så jag tog med en doro telefon hemifrån som jag nästan inte har använt ifall den skulle behövas. Han fick ta min telefon och jag satte i simkortet hans och nu har han en teleton som fungerat i alla fall.

   //Per

Nu är ”Nisse” hemma igen efter att den är lagad, Tanken tömd och rengjord, att spridarna och pumpen har tagit stryk är uppenbart av att E85 blandades men diesel. Vi nöjer oss med att fixa tanken, och vi får hoppas att det räcker med det. Nisse gick som den gjorde före misstaget med att tanka E85 när jag åkte hem. Jag ska kolla om bränsle förbrukningen har ökat efter detta, det skulle jag tro att det kommer att göra.

Nu över till något trevligare. Jag hittat mina hörlura som jag ska ha till radiostation.  De har varit spårlöst försvunna i ett halvår, vi har letat på alla tänkbara ställen. Så det var bara att börja på alla otänkbara. Det är trådlösa som ska kopplas in i radiostation, då kan jag höra varje radio varför sig eller alla tre om jag vill. Allt är kopplat i station, och alla kablar är utdragna på baksidan. Nu är det bara att testa att allt fungerar, tyvärr har jag inte station hemma. Den har jag kvar i verkstan 

Testade med musik från datorn, jaaa det funkade.

 //Per

 När vi skulle åka till verkstad i dag startade den nästa direkt lite lite segare men inga problem. När vi kom hem, vi hade Saaben då ringde de från verkstad och frågade om jag hade tankat bensin. Det lukta bensin av bränslet sa han.

Nisse går på diesel och vid pumpen är diesel munstycket svarta och bensin gröna. Jag vet med mig att jag inte tankat med något grönt handtag. Nu började undersökningen hur detta har gått till. Först Gudde, har du tankat Nisse nyss? Jag tänkte Saaben är bensin och grönt munstycke, då skulle det kunna vara lätt att göra fel. Hon hade inte tankat på länge så det var uteslutet, när tankade jag senast? Jo i lördags i Molkom när vi åkte till Karlstad. Men jag är säker på att jag tankade med Svart munstycke på Pump 1. Jag tänkte, kan det vara så att några ungar har bytt plast huven på munstycket på jävelskap. Så den svarta var bensin och den gröna dieseln. Jag ringde till verkstan som ligger bredvid pumpen och frågade om han hade hört något om det.

Nu börjar jag fatta hur det ligger till, han säger till mig jag är inte den första som tankar fel här. Det ligger till så här, det finns två pumpar den norra är det bara diesel ett munstycke för lastbilar som har lite större flöde och en för personbilar.  Den södra pumpen har två munstycken ett för bensin som är grönt och ett för E85 som också är svart. Jag tankade på lördagen ur den södra pumpen och tog det svarta munstycket. Nu har verkstan tömt min tank och fyllt i diesel istället. Att motorn, dieselpumpen och spridarmunstyckena har fått stryk, det kunde verkstan se men inte hur det kommer att påverka gången på motorn. Vi börjar med detta så får vi se hur det utvecklar sig, det är inte säkert det är så farligt för det var säkert 15-20 liter kvar och jag tankade för 300 kr och E85 kostar ca 28 kr/l , det skulle betyda att jag tankade ca 10 liter, Det ska bli mycket dyrt om jag blir tvungen att byta spridare och pump, det skulle inte vara ekonomiskt försvarbart att göra det.

Verkstan frågade vilken årsmodell det var, 2005 sa jag, otur för från och med 2005 blev det elektronink styrning på spridarna därför skulle det bli så dyrt att byta dem.

 

  //Per

Min kära Nissan Cubistar, ”kallas Nisse” har börjat spela mig ett spratt. Vi var till Karlstad och hälsade på vår förra granne Kjell som ligger på sjuhus. När vi var in och hämtade lite grejer som han ville ha till sig på sjukhuset, då ville inte Nisse starta.

Det var bara att ringa svågern i Forshaga och be honom att dra hem oss till Forshaga. När han kom drog vi runt bilen och kopplade linan, jag gjorde ett start försök då startade den. Svågern åkte hem och vi till sjukhuset för att lämna Kjells grejer. Jag lämnad av Gudrun och åkte en sväng under tiden hon var upp till honom, jag vågad  inte slå av Nisse ifall han inte tänkte starta igen. Vi kom hem utan problem.

Nisse fick stå några dagar, vi kom på att vi skulle ta en tur ut på Brattforsheden och plocka svamp. Ska vi ta Saaben eller Nisse? Vi kollade om Nisse startar. Det gjorde den, då tar vi den. När vi kom ut på heden.

så ställde vi den och knallade ut en stund, vi såg några gamla fångstgropar plus att vi hittade lite rester efter en gammal järnväg som har gått mellan Brattfors och Geijersdal. Det syntes ganska tydligt på en del ställen var den hade gått. Den påbörjades 1902, smalspårigt och 8 km lång med en Spårvidden på bara 742 mm, anläggningskostnaden för bygget var 51294 kr och 16 öre. Banan lades ner 1932 och revs 1935.

Men nu skulle vi åka hem från heden. Startar Nisse nu tro, Nej. Nisse jävel startade inte, vi fick hjälp av en kvinna som skulle rasta sina hundar. Hon drog mig en bit men inte ett liv. Det var bara att ringa mågen Mikael H, jag visste att han inte var riktigt frisk. Han hade blivit förkyld sa Sandra. Men jag ringde till honom, Sandra och Mikael kom på bara 20-25 minuter. Nu hade Nisse stått 25 minuter sedan Kvinnan hjälpte oss. Kan det vara som det var när den stannade i Karlstad, den startade när hjälpen hade kommit.  Jag gjorde ett försök att starta, Det gjorde den, då startade fanskapet nästa direkt. Sandra och Mikael skrattade lite och sa, vi åker efter er hem. Jag beställde tid på verkstad när vi stod och väntade. Svamp blev det inte många, men jag fick en hel påse när vi kom av en granne som gillade att plocka men inte äta. Man har inte bara otur i alla fall.

  //Per

Mina tankar om tiden

I dag var jag till vårdcentralen och tog lite prover, idag var det laktos test. Det skulle kunna vara så att jag inte tål det, efter som jag får så ont i magen ibland.

Det är bara en km att gå så jag gjorde det också. så långt var allt som det skulle, men när jag började gå hem igen så gick jag en annan väg. Jag genade ner mellan husen på en gångväg som var belagd med betongplattor, men när jag skulle komma upp på en liten plan yta var det ett steg som var högre än normal steghöjd. Det slutade med att jag dyker på omkull på den där platån, men jag svimmade inte. Det brukar jag göra om jag slår mig hårt, det slutade med att jag låg kvar en stund.

Det kommer väl någon tänkte jag som frågar hur jag mår, nej det kom ingen. När det kändes bättre ringde jag hem så Gudrun kom och hämtade mig. Jag hörde bilen och krånglade mig upp på platån, då kom det en kille.

Nu är det bra igen, lite ont i knäet med det går bra.

Jag har funderat några dagar på det här med att man blir bara äldre och äldre.

Jag minns när man började skolan, här ska jag vara i minst nio år, det kändes som livstid. Tiden gick och snart skulle man söka vidare till någon annan skola. Jag sökte el och tele teknisk i första hand, och i andra hand bygg och anläggning. Jag kom inte in på el och tele, men på bygg linjen.

Min kompis Tord som hade jobbat ett år på bygge, han sökte till bygg också och kom in. Det var ju bra tänkte jag då har han lite erfarenhet och det kan jag också kanske ha lite nytta av.

Vi gick två år på bygg, efter ett år kunde man välja trä eller beting. Tord och jag valde trä, vi skulle ju bli snickare.

Det blev totalt 12 år på bygge för min del och Tord jobbade ända till pension, Men nu är han utsliten i både armar och höfter efter allt bärande och slit som faktiskt det är på byggen, trotts många hjälpmedel för lyft och montering.

Åren rasar på i allt raskare takt, Skolan på nio år som såg ut att vara livslångt på den tiden går ju i ett nafs nu.

Jag var runt arton år när vi gick på yrkesskolan, på den tiden höll man på med idrott. Vi orienterade, åkte skidor och cykel.

På sommaren var det orientering nästan varje helg, och vintern var det lika men då skidtävlingar. Cyklingen började vi inte med för än vi var i tjugoårsåldern. Vätternrundan som blev första utmaningen. Vi låg i lumpen båda två och fick träna ganska mycket på eftermiddagarna . Jag har åkt Vätternrundan åtta gånger till, men har aldrig varit i närheten av min sluttid den första gången. Nio timmar och fyrtiosju minuter på de trettio milen. Tord och jag höll i hopp hela vår uppväxt, vi splittrades lite när Tord slutade där vi jobbade tillsammans. Inte långt efter Tord slutade jag och började med en Taxirörelse.

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess, nu är vi pensionärer båda två.

Tord bor i Linköping och jag i Filipstad, men vi har mycket god kontakt med varandra. Vi ringer nästan varje vecka till varandra.

Man känner att man inte är tjugofem längre, allt går trögare och långsammare. Jag är ju lite ”vingbruten” efter min olycka 2010 det hjälper väll till att man inte är som förr.

Man undrar vart alla åren från dess att man började skolan har tagit vägen, för min del rör det sig om sextioett år.

Om man bara tänker på de nio åren plus yrkesskolan två år framåt istället, då är jag möjligen sjuttioåtta år. Då kan man verkligen fundera på, lever jag då? Det är ju bara elva år dit, och tiden tycks bara gå fortare och fortare.

// Per

 Statade dagen med frukost som vanligt, Gudde är ute med vår Morris på morgon promenad Jag sitter med kaffekoppen och funderar på gårdagen. Jag har ju bestämt mig för att börja röra på mig. Men igår var det så motbjudande så jag tänkte låta bli att gå ner i gymmet. Ingen vilja, nej jag skiter i det tänkte jag.

Gudde tyckte att jag kunde gå med ner i alla fall, även om jag inte ville göra något så kunde jag sitta där som sällskap. Det blev sa att jag la upp lite redskap där de skulle vara, testade lite med kungsfjädern och lite hantlar. Jag tyckte ju att hantlarna som jag använde senast var i lättaste laget. De var på 1,5 kg, nu testade jag 3,5 kg istället. Ja nu var jag ju igång så det var bara att fortsätta med roddmaskin, det kändes bra så ja ökade på belastningen lite från första gången. Det blev gåband också. Det var nog Gudde som gjorde att jag körde igång, för om jag inte följt med ner som ”åskådare” då hade det inte blivit något tränat igår. Dagen Knallar på Guddde har bakat matbröd

Jag hade tänkt att vi skulle ha varit ute med Fridá i början på veckan en sväng, men det blev inte så. Nu tycker jag att det ser ur att inte bli något mera, det ska bli sämre väder framöver.

Jag fick ett uppdrag av brf här i huset att kolla upp lite tvättstugans användning, och hur det skulle vara möjligt att införa någon form av registrering av antalet tvättar per hushåll. Det verkar som en del tvättar otroligt ofta, och kanske inte bara åt sig själva. Men en registrerings med betalning efter vad man tvätta verkar inte som det skulle vara ekonomiskt försvar bart.

Det finns ingen Brf hos HSB som har det, fick jag reda på. Jag har talat med elektriker om den saken också, de säger samma sak, inte ekonomiskt försvarbart. Det är bättre att bestämma hur många gånger i veckan man får tvätta.

// Per

Mina tankar i Dag Frida och hastighetsmätaren

 

Först så ska jag nämna att källocket vid svärmorsstuga har fått två lager tjärpapp på sig, nu ska det hålla lite bättre än det förra jag gjorde. Det gamla var påkostat så jag trodde att det håller i 100 år, det var tvålager formplyfaskivor som jag limmade och skruvade. Det är sådana skivor som används på bygge till formar vid betonggjutning. De skulle hålla trodde jag, men efter en vinter så spjälkade sig skivlagren i skivan. Det var bara att göra om och göra rätt.

Så ser det ut nu, Jag spände inte pappen hårt över okarna med flit. Det var för att skulle jag ha dragit ner kanterna och spikat dem i vinkel då skulle det spricka inom några år.

Nu är det klart i alla fall. Men jag ser ett större projekt framför mig, det är fönstren som börjar bli dåliga. Stugan byggdes 1967. Det var förövrigt mina föräldrar som byggde stugan.

Sedan köpte min svärmor den, hon var där på somrarna i flera år innan hon köpte den. Vi tyckte att det var bara bra att någon var där och såg till stugan.

Nu ska vi gå över till de riktiga tankarna i dag.

Det är så att hastighetsmätaren i bussen visar ca 15 km i timmen fel 65 Km= 80 Km. Det beror på att bakaxeln är bytt för att motorn ska gå på lägre varv på landsväg. Den har ju gått i stadstrafik förr och då blev det inga högre hastigheter.

Nu går husbuss mestadels på landsväg körning, därför byttes bakaxeln. Nu håller jag på att göra en ny ”mätartavla” Jag gjorde så att jag satte ett papper över där siffrorna står och sedan körde jag med GPS en då såg jag exakt vart hastigheten i GPS var exempelvis 70 km. då stannade jag och gjorde ett märke på papperet. Så gjorde jag på alla heltal, sedan var det bara att gå hem och föra över punkterna på ett papper och pröva sedan. Det verkade stämma ganska bra, någon km hit eller dit men det får vara så.

Mätare slår lite fram och tillbaka några km också. nu ska det snyggas till och plastas in, sedan limmas på insidan eller utsidan av glaset på mätaren.

  //Per