Mina tankar i dag, hur blev julen?

Julafton var ja till en av mina systrar i Forshaga, mina andra systrar var där också. Det blev en trevlig eftermiddag med Kalle anka och hans vänner.

Juldagen tillbringade vi hemma, Gudruns mamma och hennes bröder var här och åt julmat med oss. De kom vid lunch tiden för de ville lite att det skulle bli för sent när de skulle åka hem till Mariestad, det är ju i alla fall 12 mil att åka.

Och annandagen blev det i Storfors hemma hos min äldsta dotter, och resten av mina barn med respektive och barnbarn.

Lite julklapps utdelning blev det också oss Pillan.

Och lite telefon möte var ju ofrånkomligt som vanligt.

           //Per

Mina tankar i dag handlar om min kära Rover 75

Min kära Rover har inte fått sin dörr bytt än! Det har dragit ut på tiden och jag har ringt, men ingen vet något.

Jag var till två verkstäder som tittade på skadan, den ena skulle ha 23000kr för att byta dörren och dra ut tröskeln knappt en centmeter. Den andra var ju lite humanare, de skulle ha 17-18000Kr föra att återställa skadan.

Men av ena verkstaden fick jag reda på att försäkringsbolaget ville lösa in bilen. Då ringde jag försäkringsbolaget och fick tala med en skadereglerare som bekräftade att det var så. 

-”Aldrig i livet”: sa jag. Då var 17000kr för dyrt! Alltså skulle jag inte få det heller för den. Men jag hade tittat på en likvärdig som saknade eluppvärmt baksäte och original  CD växlare. Elmanövrerat jalusi i bakrutan fanns, men det var det enda utöver det vanliga. Den begärde man 26000 kr för. Då säger regleraren att han sett en på gotland, samma årsmodel som de begärde 34000 kr för. Den hade jag också sett, på blocket.

Jag sa till honom att jag ville ha 25000 för min, men det visste jag att jag inte skulle få. Jag tänkte att jag skulle ta i ordentligt. Nu vet jag att det inte är så lätt att få tag på delar till dem. Men jag såg på nätet, ett ställe som hade åtminstone sju högerdörrar i varierande pris. En fin dörr begärde de 4500 kr för.

Det hela slutade med att jag får 18000 för skadorna och jag får behålla bilen.

Nu hör det till saken att jag fick en likadan bil, utan motor, av en man. Dörren var fin och listen som blev intryckt i samband med att tröskeln blev klämd, fanns kvar på den. Och inte nog med det, det är samma färg på bilarna!

Nu har jag ringt en vän, som håller på med bilar. Frågade om han kunde tänka sig att hjälpa mig att byta dörren och fixa tröskeln?

-” Ja, det fixar jag, vet du!” svarade han.

Så den här olyckan hade ju lite glädje med sig också! Jag betalade inte mer än hälften, ungefär, för bilen! Den är jätte fin invändligt, sätena ska tvättas men förövrigt i toppen skick! Och allt fungerar; elen som kan vara lite knepig på engelska bilar, alla små lampor i instrumenten lyser och alla små lampor i reglage knapparna fungerar.

Det som inte är bra är lacken. På vänster framskärm finns det en rostblåsa, stor som en gammal femöring. Reserv bilens framskärm är fin så vi byter den samtidigt som vi byter dörr!

Det saknas en liten list, som håller mattan på golvet i baksätet också. Men den fanns också i reserv Rovern.

   //Per

Spanien resan

Nu är vi hemkomna efter en vecka i Spanien och Fuengirola,

Gardemons flygplatts

 det var två veckor senare i år än förra året. Det var ganska stor skillnad på bara två veckor, visst var det varmt så man kunde sola men i vinden var det inte så varmt.

Det höll sig runt 20-21 grader hela tiden, men vi hade det skönt iaf. Vi var riktigt lata, vi år frukostbuffé nästa varje morgon och åt middag på kvällen varje dag. Vi skulle koppla av och då skulle ingen behöva ställa sig och laga mat heller, för jag vet vilka som fått göra det, Gudde och Gun hade det blivit om det skulle bli klart i tid. Nya kameran använde jag ganska flitigt, men det var mest för att testa lite olika saker och finneser. Det är 50 gånger optiskzom och 50 gånger digitalzom det ska motsvara ett teleobjektiv på 1200mm, och det gör det nog också. jag tog lite bilder ut över havet på fartyg som låg där ute, enligt en app som jag har i ipone så låg detta fartyg ca 3 mil ut i medelhavet.

En annan test gjorde jag på en bil som stod på en parkering ca 100 meter från vår lägenhet, nu var det inte samma dag jag tog bilderna, bilen som stod där på första bilden var borta och det stod en Skoda där den första bilden är tagen med normal objektiv 50mm och den andra med 1200mm, (Parkeringen bakom fot gängarna)

 resultatet blev mycket bättre än jag trodde. Jag har ju utnyttjat max gränsen vid båda tillfällena, man kan räkna stjärnorna på EU märket faktiskt. Denna bild tog jag mot horisonten, På 1200 då såg jag fartyget men det syntes inte med blååta ögat.

Men som sagt det var max gränser jag testade, jag tror inte att jag kommer att utnyttja max så ofta för det blir ju lite sämre kvalitet då. Men jag blev överraskad av prestandan.Det blev ett par fåglar också

 En Turkduva och en koltrast.

 Kameran med objektivet kostade runt 4500:-

   //Per

Skönt nu är hon i Idet

Nu har vår kära husbuss”Fri dá” gått i ide, Det blev lite försenat i år men nu är hon inställd i en gammalt snyggt, städat och målat mobbföråd i Nykroppa. Där har hon många husbillar som kompisar, och min dotters husbil står där också.

De får väl prata ihop sig om nästa års turer.

Vi har varit ute så fort vi har haft en ledig helg och under Gudruns semester. Det har blivit 550 mil i år.

Vi har kört 1150 mil sedan vi köpte henne, så det var rekord i år. Vi har haft Bussen sedan 2012, då hämtade vi henne i Sundsvall. Men hon har varit stadsbuss här i Karlstad som ung.

Hon kom till Hagfors och blev ombyggd till husbuss omkring 1988, det var en före detta svåger till mig som har byggt hela inredningen och han var slöjdlärare förr. Hon blev såld i Hagfors och sedan försvann hon från Värmland.

Svågern ringde mig 2012 och säger Nu är min gamla buss till salu, jag svarade var är den då? Sundsvall fick jag till svar, då säger han vi åker och tittar på henne, nej va fan det är ju femti sexti mil dit säger jag, då kontrar han med, ja men jag följer med vet du.

Det slutade med att helgen efter åkte vi till Sundsvall och tittade på henne, och hon fick följa med hem där ifrån.

Så nu är ordningen återställd hon är tillbaka där hon startade sina dagar som stadsbuss för fyrtionio år sedan.

// Per

Motgångar och medgångar

Dagen började med motgångar redan på förmiddagen. Jag hade talat med en kompis som jag visste hade en lövblås och om jag kunde få låna den fram i höst.

Jo då inga problem, men när jag ringde honom berättade han att den var trasig. Det var som det var så jag fick gå vidare. Jag skulle hjälpa svärmor med löven vid hennes stuga, hon har tre stora ekar på gården som det blir en hel del löv från.

Hon är ju över 70 år och vi har ju inte så mycket tid att vara där så ofta, så därför tyckte jag att en lövblås måste det gå ganska snabbt med.

Jag talade med en som jobbar på bostadsbolaget där jag bor, han sa att för min del vore det inga problem, men tala med chefen så kanske det löser sig.

Nu har jag kollat med Cramo uthyrning de har och det får bli en där ifrån, 450 kr men det är det värt tror jag.

Det är mycket jobb med löven för henne, så om vi kan underlätta på något sätt så gör det här det iaf.

Men nu har jag kommit över det och fått börja med något my…..cket roligare, betala räkningar. Det var inte så mycket men det var lite delar till min egen bil, min Rover 75 2000.

Jag köpte den för en billig peng tyckte jag nog, lite risig i lacken men invändligt jätte fin med valnötspaneler och ratt i valnöt.

Men jag råkade ut för en olycka med Rovan, en bil backade rakt ut och rakt i min högra dörr. Intryckt dörr och tröskel blev resultatet.

//Per

1967 års 6B i Storfors hade klassträff

Det Blev en trevlig klass återträff, Klass 6B på Storfors skolla 1967.

Vi var 24 elever i klassen och hade värdens bästa magister.

De andra klasserna var aviga på oss som hade en så bra lärare, han var lite yngre och mera på vår nivå kan man säga.

Det var nog lika redan i 5an, ung fröken som hoppade på lärarvikarier jobbet, det var brist på lärare på den tiden också.

Hon kom från Persberg inte långt från Storfors. Vi älskade vår unga och snälla fröken.

Ja nu var det klassträffen som vi hade i lördags på hembygdsgården i Storfors.

Av oss 24 elever fick jag tag på alla, fast en hade flyttat till Finland. Det uppstod lite problem med en av oss som jag inte hittade, jag hade allas födelsedata från skolan men han fanns inte. Ja vad gör man då? En av oss är begravningsentreprenör, han kollade om de hade begravd honom, men det hade de inte häller. Men han letade vidare och fick tag på honom, han var vid liv och det var så att i skolans elevlista stod det fel på hans födelse dag.

Jag hade inte räknat med att alla skulle komma, men 19 av 24 kom.

Jag kom på att vår snälla fröken från 5an hade samma elever som magistern i 6an. Jag kontaktade en av de andra planerarna för träffen och frågade om vi skulle bjuda in henne också. Vi får fråga de andra sa han då, nej det får bli en överraskning för dem, och det blev det.

När hon kom gick det ett sus genom församlingen och jag hörde:-”Vem är det där?” Jag svarade, det är det som är överraskningen.

Den var mycket uppskattad av alla, och hon har fått många av oss på fasebook som vän efter detta.

Vi fick en jätte fin och trevlig eftermiddag och kväll, vi hade tänkt att vi skulle gå ner till skolan och se hur det ser ur där i dag. Men det fick vi inte tid till innan det var för mörkt, vi hade ju så mycket att berätta för varandra. Vår vän "Balla" som driver campingen i Storfors ordnade med mat åt oss,

Det blev Fläskfilé, potatisgratäng och kantarellsås och kaffe. 

Nu har vi bestämt att nästa träff blir om fem år, vi elever är sextio ett och våra lärare några år äldre. Väntar vi för länge så kanske någon inte är med längre på grund av naturlig avgång så att säga.

Jag som är intresserad av folk i allmänhet har haft lite koll på vart de andra lärarna hade tagit vägen. Vår fröken i förta klass kom från Mariestad, och lever fortfarande och bor numera i Borås.

Andra klass har jag sämst minne av, men en fröken bor här i Karlstad. Henne har jag träffat flera gånger.

Trean hade vi en äldre fröken, hon är borta sedan många år till baka.

Fyran fick vi en ny fröken från Skåne, hon var kvar bara ett år i Storfors.

Henne har jag en otrolig historia om, hon utbildade sig till läkare efter lärare tiden.

2007 råkade jag ut för en olycka, jag fick ett slag mot huvudet som gjord att jag inte kunde se rakt fram och sedan åt sidan och snabbt tillbaka.

Det snurrade som om jag skulle vara berusad.

Jag skulle vara på Sjukhuset i Filipstad sista dagen före midsommar trodde jag. Jag var där då, men det visade sig att jag skulle ha varit där dagen före. Jag blev intagen och alla prov togs så det var frid och fröjd med det.

Men när jag ska gå ser jag på en tavla vilka som skulle jobba efter helgen, Där står det Läkare och namnet på min gamla fröken. Hon heter Anna-Lenah och jag komihåg att hon stavade så och det var 1965. Jag frågade personalen var hon kommer ifrån? Jag visste att min fröken bodde i Skåne. Nej de visste inte var hon var ifrån, jag berättade att jag har haft en fröken i skolan som har utbildat sig till läkare och att jag kommer ihåg att hon stavade sitt namn så.

Jag tänkte på det här hela midsommarhelgen, på tisdagen efter midsommar ringde jag en vän som brukar hyra ut till stafett läkare och frågade om han hade någon som hette så inhyrd.

Jo det hade han, det var bara 500 mete från där jag bodde. På eftermiddagen åkte jag dit och ringde på, jo visst var det hon.

Hon hade fått lite föraningar på sjukhuset, de hade sagt att det hade varit en ”tok” där och sett skylten och påstod att han förmodligen har haft dig som lärare i Storfors.

Hon hade svarat att det är mycket möjligt, för jag har varit lärare i Stofors en gång i tiden.

Dagen efter hämtade jag henne och vi tog oss en tur ner till Storfors, vi hälsade på fyra av mina skolkamrater och en lärare vars son gick i vår klass.

Detta märkliga hade inte hänt om inte jag kommit rätt dag till sjukhuset.

//Per

Mina tankar i dag, Glad att Gudrun fixade Lidingöloppet.

Årets Lidingölopp bjöd på fint väder, perfekt väder för löpning.

Molnigt hela dagen och 16 grader varmt och ingen blåst, bättre kan det inte vara att springa i.

Gudrun startade 13:30 och vi var ute vid Lidigövallen redan vid 12 tiden.

Bussarna från Ropsten flöt på jätte bra, det var samma när vi åkte hem.

De hade satt in 18 ledbussar, så kön började bara 100 meter ifrån där bussarna stannade, mot förra året då var det kö 6-7 hundrameter. Men i år flyttade kön sig framåt hela tiden så det tog nog bara en kvart så var vi på bussen. men det fanns andra ställe som det var långa köer.

Tur att man inte var jätte jätte nödig, här räckte det inte med en kvart inte

Jag följde inte med Gudrun till starten i år, jag visste ju att det blir mycket gående under dagen.

Jag var kvar där nere vi Lidingövallen till Gudrun hade passerat där efter 7,5 km.

Sedan var det dags att ta sig upp till Grönstagärde ca 2km.

Där blev det väntan till hon skulle passera där efter ca 20 km, men jag han ju få mig lite mat och mådde förträffligt.

Tankarna gick naturligtvis till Gudrun, hur det gick där ute på spåret, hon hade ju inte tränat så mycket som hon borde ha gjort. Men Gudrun är Gudrun och hon ger sig inte i första taget, Hon kom till 20 km och det såg bra ut tyckte jag men inte hon.

Nu var det bara att vänta på rapporter från 25,3 km, strax före den berömda Abborrbacken, där drar de repet om de inte passerar före 17:40, men hon hade god marginal det, hon passerade där 17:22 så det var grönt.

Det var sista repet så nu var det bara att ta sig i mål också, har hon kommit dit då går det bra.

En lycklig Gudrun kom i mål trött och sliten, men i mål var hon.

Söndag blir en slapp dag med villa och väntan på resultat från min syster och hennes dotter som springer Rosabandet loppet i dag 10 km.

Vi hade tänkt åka ut, men sviterna efter gårdagen sätter stopp för det.

Men vi följer deras väg framåt på mobilen och datorn.

Mina funderingar i dag, Rolig och sorglig vecka

I helgen har vi varit ute med vår kära husbuss Fri dá.

Det blev en tur till vårt Lyrestad, där trivs vi bra vid kanten av Göta kanal.

Fint väder hade vi också, kom lite regn under natten mellan lördag och söndag men vad gjorde det, det var ju på natten.

Gudde simmade 400 meter i kanalen 

 Kom hem på söndag men Gudrun var ledig på måndag och började inte fören kl 17:00 på tisdag.

Vi drog vidare till andra sidan av Vänern, närmare bestämt till Duse udde och camping. Där jobbar en vän till oss som vaktmästare, receptionist och allt som ska göras på campingen. 

FYREN längst ut på udden

Både han och hans fru var i fullt arbete med att städa stugor när vi kom.

De blev förstås lite överraskade när vi dök upp så där bara.

Det blev en trevlig kväll tillsammans med dem.

Morris Gillade att mysa lite i knät på Peo

Senare under veckan var det bestämt att min gamla Golf skulle bort från garage i Nykroppa, där har den stått sedan 2010.

Det blev en sorglig historia med den, Jag köpte den i Lindesberg och körde direkt till besiktningen i Filipstad.

Det slutade med att de trampade av ett bromsrör vilket inne bar körförbud. Biltrailer hem och byte av alla bromsrör.

Ny besiktning, nu går den igenom utan anmärkning.

När jag sedan åker hem så ska jag åka till verkstaden som bytte bromsrören och betala, då händer det som inte ska kunna hända.

Jag svänger höger in till verkstaden, jag blinkade inte men då kom en bil på insidan om mig och när jag är framför honom så smäller det. Det ryckte bort hela fronten på golfen som blev liggande 50 meter längre ner i gatan.

Det blev en försäkrings fråga, så det slutade med att det var mitt fel för att jag höll ut när jag skulle svänga in.

Man kan ju undra om han ska köra om på högersida, man brukar köra om på vänster det är vad jag har lärt mig.

Sedan dess har den stått i garaget i Nykroppa.

Den kom således aldrig till användning för mig, det var den dyraste bil jag haft om man ser till användningen.

Garage hyran har överskridit köpesumman två gånger.

Men här får den sin sista resa mot skroten, ska ha plats för Rovern i vinter så nu var det dags.

  //Per

Mina tankar i dag, vi är halv vägs!

Jag håller på med en ICA Klassiker, det innebär att man ska göra alla momenten som ingår i en svensk klassiker. Skillnaden är att man får göra det på lite andra sätt, som cycklingen kan man köra på spinningcykel, motionscykel eller vanligcykel.

Simnigen kan man köra roddmaskin, paddelmaskin eller simma.

Det finns alltså lite alternativ för de olika momenten, men alla distanser är lika som på en svensk klassiker. Alla fyra ska också göras under en 12 månaders period. Men du har lite längre tid på dig att göra momenten, cyklingen har man 9 veckor på sig att göra, de övriga 6 veckor.

Vi har klarat av cyklingen 30 mil på motionscykel, nu är vi klar med rodden också. Simningen gjorde vi på roddmaskin. Det räknas om lite, 15 minuter motsvarar 250 meter simning.

Vi rodde 30 minuter och får då räkna 500 meter, men i själva verket ror man ca 5000 meter på 30 minuter., 4 september skulle det vara färdigt och det fixade vi.

Tommy under ett roddpass

Nästa blir Lidingöloppet på 3 mil, de ska avklaras mellan 24 oktober och 4 december.

Här kan man gå eller springa, 10 minuter gången motsvarar 1 km och 15 minuter löpning motsvarar 2 km.

De här treförsta momenten är jag ganska säker på att det ska gå bra, men Wasaloppet är ju 9 mil som också ska göras. Här kan man välja på Stavgång, Skridskor/inlines med stavar, Crosstrainer/stakmaskin.

Stavgång 30 minuter motsvarar 3 km, det är det som är aktuellt för mig. Detta ser jag som det svåraste att fixa.

Att jag tog mig på att försöka göra detta beror på att jag måste komma igång med lite träning för att inte bli allt för slö.

Jag är ju inte ”som jag ska” efter en olycka 2010. En höger arm som inte fungerar som den ska, mycket dålig balans, skadade knä, ja listan kan göras lång. Idrott var min grej i tonåren, Orientering, skidor, och cykel var det som jag höll på med på den tiden.

Jag tog upp det där med cykling igen 1990 då en vän till mig frågade om vi skulle åka vätternrundan tillsammans. Jag nappade på det och började träna med honom på våren 1990.

Men så var det där med cykel också, jag hade min gamla Peugeot cykel som jag hade köpt 1971. Den hade säkert gått minst ett par tusen mil, men den fungerade som den skulle så det får bli den.

Träningen var jobbig i början, men det gick bättre och bättre allt efter som.

Jag tror att vi fick ihop runt 100 mil i träning före innan det var dags att fara till Motala och Vätternrundan.

Jag åkte min första Vätternrunda 1974, sedan blev det ett uppehåll på 16 år till Runda nummer 2. Under 90 talet blev det 8 rundor så jag har gjort totalt 9 stycken, men jag skulle vilja göra den tionde rundan. Men i dagsläget ser det ut som det skulle bli problem. Min Gudrun som förövrigt har åkt 4 rundor och jag har en tandemracer som vi fick av mina syskon.

Vi har åkt lite men den, ett problem är att jag får så ont i den skadade axeln när jag hänger på styret.

Jag tror att det ska gå att göra om styret så jag kan stöda armbågen när vi trampar, på motionscykelns styre var det ett stöd som fungerade ganska bra.

Jag ska ta en bild på det näste gång vi är där och träna, då får vi se om det går att göra något bra av det.

//Per

Mina tankar i dag är äventyret med Svåger Janne

Min svåger Janne har ju fyllt 60 år.

Vi bestämde oss för att göra ett äventyr för Gun och honom.

Det blev en helg med vår buss.

Vi bestämde med dem att bussen gick kl 10:02 från Lungsund.

Gudrun och jag åkte uppåt Lungsund på torsdag kväll och övernattade vid Bjurbäckens slussar. Då var det bara 9 km till Lungsund, men som vanligt blev Bussen försenad med några minuter.

Gun och Janne hade ingen aning om var vi skulle med dem, Vi åkte till Lyrestads ställplats och övernattade första natten på Götakannal kanten. Vi viste att våra vänner från Falun skulle möta upp där på fredag kväll också. Det var tur att de hade kommit redan på torsdag så de kunde reka platts åt oss,

Det blev lite knivigt att få en plats men vi fixade en efter lite omflyttningar av husbilar, kvällen blev det grillning och mys i sommar kvällen.

Lördag blev det att säga hejdå till Margareta och Bror, vi packade ihop och gjord oss klara att åka vi också mot nästa mål.

Det var Kvarnstensgruvan utan för Lugnås, vi hade vari där förut och vi tyckte det var intressant och jag tror att Janne tyckte det han också.

Senare på dagen åkte vi vidare tillbaka mot Mariestad och ut på Torsö och vidare ut till färjeläget vid Brommösund.

Där ligger Restaurangen Laxhall, där skulle de bjudas på grillbuffé och underhållning.

Det blev en lyckad tillställning sedan blev det övernattning i bussen.

Söndagen blev det hemfärd men vi var in och tittade hur återuppbyggandet av Södra Rådas gamla kyrka fortlöper.

Jag tror att de var nöjda med äventyret.   

//Per

Planeringen

I dag planering lite inför semestern.

Ser ut att bli en tripp efter Göta kanal på Östergötland sidan.

Via Borensberg, Vikbolandet med Mem och Söderköping. Kanske det blir sedan söder ut ner mot Västervik, men det får vi se hur det går med det.

Så har vi planerat till att börja med. Gudrun har sju arbetsdagar kvar.

Nu längtar vi/jag på att få komma ut på vägarna med vår kära Buss ”Fridá.

Vi har varit ute en vecka i juni, det var Vätternrundaveckan, sedan har det varit lite förberedelser inför semestern.

Vi har ju vår lilla Morris med oss så man kan ju inte gå in överallt, men han klarar sig i Fridá en stund också.

Ska påpekas att det blir inte så varmt på långa vägar som i en bil eller husbil, Två stora takluckor och fläktar så det går hur bra som helst.

Men han ska vara med oss så mycket som möjligt, han är ju medlem i familjen han också.

  //Per

Tankarna i dag rör vår semester SEMESTER

I dag planering lite inför semestern.

Ser ut att bli en tripp efter Göta kanal på Östergötland sidan.

Via Bårensberg, Vikbolandet med Mem och Söderköping. Kanske det blir sedan söder ut ner mot Västrevik, men det får vi se hur det går med det.

Så har vi planerat till att börja med. Gudrun har sju arbetsdagar kvar.

Nu längtar vi/jag på att få komma ut på vägarna med vår kära Buss ”Fridá.

Vi har varit ute en vecka i juni, det var Vätternrundaveckan. 

Hjältarna som åkte Vätternrundan, Anders N, min Gudrun, Åsa M, min dotter Pernilla och Anders J

Det har det varit lite förberedelser inför semestern.

Vi har ju vår lilla Morris med oss så man kan ju inte gå in överallt, men han klarar sig i Fridá en stund också.

Ska på pekas att det blir inte så varmt på långa vägar som i en bil eller husbil, Två stora takluckor och fläktar så det går hur bra som helst.

Men han ska vara med oss så mycket som möjligt, han är ju medlem i familjen han också.

    //Per

En mycket lyckad Midsommar

Det blev som jag skrev, midsommarafton hemma hos min äldsta dotter.

Det var en brokig skara med folk från Ludvika, Nykroppa, Filipstad och jag från Karlstad.

Sill och färskpotatis som hör till midsommar blev det naturligtvis, jordgubbar och grädde till efterrätt som också hör hemma här.

Micke hade fixat med en stor presenning till tak om det skulle bli regn, men det höll uppe hela kvällen.

Senare på kvällen blev det lite frågesport och lite tävlingar, men jag var tvungen åkte därifrån lite tidigare än beräknat.

Gudrun jobbade till 16:00 och sedan tog hon Fri Dá (Bussen) och åkte upp till Skivtjärn, 

dit åkte jag från Storfors.

Midsommar dagen kom mina syskon upp till oss på grillafton, trevligt hade vi men det var mycket mygg.

Myggen och Deje hör ju ihop, men botemedel mot sådana fanns så det gick ganska bra ändå.

Senare på kvällen kom det en ”raggarbil” dit och kör ut på gräset där folk normalt ligger och solar, nu var det ingen risk att någon skulle bli påkörd utan risken var när de sladdade runt på gräset att de köra sönder gräsmattan.

Jag tog lite bilder på bilen ifall det var sönderkört, jag kollade på morgonen dagen efter, men det såg ganska bra ut.

Det var nog tur att det var lite blött i gräset annars hade det blivit sönderkört. Man kan undra vad tanken med att åka ut på gräset var, den gruppen ungdomar rör sig inte mer än nödvändigt men två orkade masa sig ut och titta om de kunde köra över den lilla bron som leder ut på gräset.

Grabbarna hade lite otur oxå, de fick motorstopp mitt ute på gräset.

Det dröjde säkert ½ timma innan de fick igång ”pråmen” igen.

Det skulle ju varit roligt om de hade blivit kvar ute på gräset, hur skulle de förklara varför de stod där?