Frustrerad och Knölig

 

Onsdag  14/12 2022

I dag skulle jag reparera skrivbordet, den utdragbara skivan som tangentbordet ligger på har släppt på ena sidan. Enkelt att fixa, om man vore lika smidig som när man var 20 år och inga andra skador efter alla år. Jo jo, i med skruven och på med skruvdragaren så är det klart. Så tänker mitt huvud också, men så enkelt är det inte. Först leta fram skruv, hittade den som har suttit där. Hålet förstort naturligtvis eftersom den hade ramlat ner, leta fram en ny skruv lite grövre och längre vore ju bra. Hittade ingen, fick bli en plugg med samma skruv som förut trodde jag. Jobbet ju vara enkelt att fixa trodde jag. Nu börjar det, ner på golvet in med pluggen i ett hål som jag inte ser utan att få lite bättre ljus, tappar naturligtvis pluggen får försöka få in den igen. Nu har jag fått i pluggen bara i med skruven och på med skruvdragaren. Upptäcker att det inte var samma skruv som jag ska sätta i som satt där förut, bittsen passade naturligtvis inte på skruven. Då får man häva sig upp från golvet och leta fram en som passar. Ner igen och upp med skruven och på med skruvdragaren, vad händer då? Tappar skruven från dragaren precis när jag sätter in den i pluggen, leta reda på skruven in i pluggen med handkraft den här gången först och sedan på med skruvdragaren. Nu sitter skivan fast på undersidan skrivbordet igen. Och jag ska försöka komma upp från golvet. Nu är hela projektet klart, men har man varit lite smidigare och inte så ”knölig” då hade det varit gjort på 5 minuter högst. Jag blir så frustrerad när det inte fungera som förut, jag vet om mina begränsningar även om jag har planerat i minsta detalj så kan det skiter sig på att tappa en skruv. Det är sådant man får leva med, jag vet ju att jag är tung och det gör ju sitt till att man är osmidig. Sedan att ena armen inte räcker till, och att det gör rysligt ont i knäet efter skadorna när jag ska stå på knä. Det är saker som man inte tar med när man räknar ut hur jobbet ska utföras. Nu sitter skivan på platts, och nu glömmer vi denna tokiga episod.

Jag är bättre från corona med orkeslös, var ute lite och gick med Morris igår. Det var kallt som tusan när jag har varit inomhus i 13 dagar, men jag hade klätt mig bra så jag frös inte. Nu har min dotter fått covid också, jag har inte smittat henne. Vi har inte träffats sedan vi kom hem från Spanien, det var efter det jag blev sjuk. Hennes make jobbar uppe i Idre, Han åkte upp på söndagen. På måndagen började han få feber och må dåligt. jag sa till min Gudrun, skulle inte förvåna mig om hans arbetsgivare ringer och frågar om jag kan åka upp och hämta honom. Jag har lovat att honom att är det något jag kan hjälpa till med så är det bara att du ringer. Han var så snäll när vi fick ställa in bussen på hans åkeri som är inhägnat. Det blev inte så, när jag talade med dottern var Mickes son på väg upp för att hämta honom redan.

//Per

Covid

 

Ny dag med Covid

Nu har det gått nästan två veckor sedan covid slog till.

Jag tycker varje morgon att jag är bättre, men bara jag kommer upp så är orken slut. I kväll hade vi styrelse möte i Brf Svanen, Jag var med via mobilen. Det funkade bra, ordförande hade högtalaren på mobilen på där nere i lokalen och jag hade mobilen på här uppe i lägenheten.

Det kommer att bli en hyreshöjning på 10% för oss, men det är inte så konstigt, all blir ju bara dyrare. Fjärrvärmen ökar med 6-7%, vatten och avlopp, försäkringar men ungefär det samma. Det blir ingen höjning för P-platserna, de kostar nästan ingenting, motorvärmarna går bara några timmar om det är riktigt kallt. Och som det såg ut i vintern som var såg jag ingen som använde motorvärmare.

Men tillbaka till covid igen, det är lika varje morgon skapligt pigg och sedan är det slut på orken. Jag orkar i alla fall titta på skidskyttet på tv i alla fall, synd att inte vanliga skidor går på svt, Det är tydligen Viasat som har rättigheterna på det denna säsong. Igår var vi ner till våra garage i Nykroppa och hämtade hem lite vinter saker, jag var ute lite där nere i friska luften. Det kändes skönt att andas frisk luft. Nu är det måndag 12/12. Orken i kroppen har inte blivit så mycket bättre, jag har i alla fall inget ont i varken huvud eller kropp så lite bättre har det blivit. Nu har min dotter fått covid också, men jag har inte smittat henne. Vi har inte träffats sedan vi kom hem från Spanien, det var efter det jag blev sjuk.

//Per

Hemma efter Spanien

 Väl hemma efter att ha hämtat vårt lila hjärta Morris i Forshaga hos min syster,  han det bli midnatt. Han har varit hos min syster under tiden vi varit Spanien. När vi varit hemma en dag började jag känna mig lite förkyld,  jag som inte varit förkyld på många år. Men då började vi fundera på covid, för jag blev inte bättre utan mycket sämre. Gudrun gick iväg och skaffade ett covidtest, vad visade det?

Jo corona naturligtvis. De två första nätterna  blev det inte mycket sömn. Ont i hela kroppen, fryser, och en hosta som var mycket jobbig på nätterna. Dåligt smaksinne, en del smakar ingenting. Och när jag åt ärtsoppa så smakade den metall. Den senaste natten har varit lite lugnare, mindre med host. Nu är det nog bättre tänkte jag, men bara att komma upp och  komma till frukostbordet

var så ansträngande så jag är inte längre än till ruta ett kanske till och med - ruta ett. 

//Per