Midsommar 2019

Midsommar afton tillbringade jag hos mina barn i Storfors.

Midsommar dagen blev det Skivtjärn som vanligt, Gudde tränade lite simning,

sedan fram på eftermiddagen kom mina syskon Ann och Lena med sina. Det blev grillning och en trevlig eftermiddag.

Vi låg kvar till måndagen, sedan bar det av hem och vattna lite blommor. Då tänkte vi att vi åker vidare, men vart? Lyrestad? Nej där var det fullt, Hajstorp får det bli och så blev det också en natt.

Trevliga grannar från Kungälv hade vi också. Dagen efter till en plats som jag hade funderat på länge att besöka, det var det gamla stenbrottet på Kinnekulle som cementa drev fram till 1979. Det var en märklig miljö,

här hade det brutits skiffer och kalk sedan 1890 talet och avslutades 1979. Under den tiden hann man med att bryta ut 20 miljoner ton. 

Nästa dag åkte vi och Grannar som var från Hallsberg med oss i bussen upp till utkikstornet jag trodde att vi skulle kunna se det grundstötta fartyget som låg norr om Kållandsö i Luröskärgård. Men tyvärr det var lite soldis så det var kanske därför vi inte såg något fartyg.

Vi lämnade våra vänner från Hallsberg vid tornet, de skulle gå ner tillbaka till sin husbil nere i stenbrottet. Sista natten blev vid Suröbokskog.

På kvällen tog vi en promenad upp till Harnäsudde och tillbaka ca 4 km, vi gick en led efter Vänerns kant upp dit.

Kvällen jagade vi mygg och flugor en stund, innan det var dags för sängen. Hem resan gick bra och allt har funkat med vår kära Fridá.

//Per

Överaskad och Lurad

Under en treveckors period har vi planerat för ett besök av gamla vänner till Gudrun från Sollefteå.  Gudrun och de gjorde tjejklassikern tillsammans. De skulle passera här på sin semestertur ner igenom Europa på lördag med husbil. Då skulle vi bjuda dem på mat den kväll de låg på camping här i Karlstad. Jag berättade för mina barn att vi skulle få gäster från norrland och såg naturligtvis fram mot det. Maten skulle bli baconlindad torsk i folie och pasta. Gudrun och jag hade förberett en del redan på fredagen.  

De skulle komma vid halv fem tiden på lördag hade jag förstått. På eftermiddagen på lördagen ringde min näst yngsta dotter och berättade att de var på väg till Karlstad och skulle handla. Jag berättade om våra gäster från norr för henne. Jag sa till henne att vi skulle bjuda dem också fram över. Då säger Sandra ” det där har jag hört förut”! Faan Gudrun, vi måste bjuda mina ungar på mat snart också, jag fick en pik av Sandra om det. Gudrun sa vid lunchtid att de hade kommit till campingen och installerat sig. Gudrun sa till mig att jag skulle ha slips på mig också! Nej det tror jag inte, blev mitt svar. Men det blev slips i alla fall. Ja, ja, klockan går och snart kommer gästerna. Klockan blev tjugo i fem. Då ringer det på dörren! Vilka står där? Jo, Sandra, Mikael, Therese och Stefan!! Paniken stiger, jag säger att vi skulle få gäster men kom in en stund ändå. Hur ska detta gå? Nu är vi sex stycken och när norrlänningarna kommer så blir vi fyra till! Men jag frågade i alla fall om de ville ha kaffe. Nej det ville de inte ha. Nu ringer det på dörren vilken minut som helst, tänker jag. Då säger Gudrun att vi skulle komma ut i köket och sätta oss. Men tänkte jag, vi har inte lagat mat till tio personer! ”Norrlänningarna” är här nu, säger Gudrun. Vad då här??

Det kommer inga från Sollefteå, sa hon  Gudrun har lurat mig! Hon hade bjudit hit två av mina barn med respektive. Så nu du lilla Sandra har du inte hört det förgäves. Sandra, Mikael, Gudrun, Threse, Stefan och jag hade en jätte trevlig kväll med mat, skratt och en bort gjord Per.

Jag hade ingen tanke på att det var något lurt med att Gudruns vänner skulle komma förbi här hos oss när de var på väg söder över. Den enda gången som jag tyckte det var lite konstigt att hon inte visste vilken camping de låg på. Totalt lurad blev jag, men en fin kväll fick vi i alla fall utan Norrlänningarna.
Tack Gudde roligt blev det.

 //Per