Nu har det gått några månader sedan den förödande dag
då Fridá fick ont i magen. Hon har varit i Råda för motorrenovering, grabbarna
har haft mycket att göra så de har fått tagit lite då och då med Fridá. De
kunde konstatera att foder, kolv och ringar var brända och att fodret och
kolven nästan skurit på andra cylindern. Nya grejer som fodertätningar och
toppackning finns att få tag på fast bussen är femtio år gammal. Foder fanns i
Sverige, men de andra delarna kommer från något annat land. Nu ska det sättas i
en ny tempramätare efter som original mätaren fungerar inte.
Men nu är Fridá igång igen efter alla turer, grabbarna
har gjort ett bra jobb, de ser ju vad som behöver åtgärdas. De har bytt foder,
kolv, fodertätningar, ringar och toppackning.
De gjorde en grej efteråt när den var ihop satt som jag
tyckte var bra, de körde henne med ny olja några mil sedan slog ur den och
sedan i med ny olja och nya filter. Det kanske ska gå till så alltid, men jag
tyckte det var jätte bra i alla fall. Bärgnings killen sa till mig när vi drog
henne till verkstan att det är nog dåligt med olja i bakaxeln tror jag, det
brukar rinna ut mera när man drar ur axlarna. Dra ur axlarna måste man göra när
den ska dras långt för att inte dreven i växellådan ska snurra.
Jag sa till grabbarna vad bärgningskillen hade sagt. De
kollade och när jag frågade om de hade gjort det fick jag till svar, jo vi har
bytt ut gröten på ca 0,5 liter, tvättat ur klumpen och fyllt i rätt mängd olja.
Oljan i växellådan såg i alla fal bra ut. Till våren ska vi köra några tio tal
mil och sedan byta olja i både motor, växellådan och bakaxeln. Det blev ingen
billig reparation, men jag hade förväntat mig att det skulle bli dyrare. Jag
litar på grabbarna för alla säger att de är super duktiga och vet vad de gör. Nu
står hon inställd på vinter förvaring, men så fort det är möjligt till våren ska hon ut på
vägarna.
//Per
