Hur ska vi hinna

Under morgon promenaden med Morris gick tankarna till fri dá i dag igen. Hur tusan ska vi hinna med allt som ska göras före säsongs premiär. Vattentankarna, rören ska dras, Montering nya 1500W konvertern, montering 24-12V omvandlaren, montering backkamera, rivning av extra taket i last utrymmet, nya stänkskydd och någon form av bättre lås.

Det var en del men det finns mera som ska göras, men Rom byggdes ju inte på en dag.

Man vill ha det viktigaste gjort i alla fall, och det är tankarna.

Min vän Dan som ska hjälpa mig med tankarna har ju sin buss att jobba med, han håller för närvarande på med att bygga en bardisk i sin buss.

Men tiden går och vi har inte tagit ut bussen än från vinterförvaringen.

//Per

Mina Tankar i dag rör vår Fri dá.

 Fri dá = Vår kära husbuss som vi köpte 2012, Bussen har gått som stadsbuss här i Karlstad. Och denna bild är Fri dá oxå i unga år.

En släkting till mig köpte henne och byggde om henne till husbuss. Senare blev hon såld till en man i Hagfors som senare sålde henne vidare.

Där slutade kontrollen på vart hon tog vägen, min släkting skaffade en annan buss och började bygga på 2006. Jag var sjukskriven efter en olycka 2007 och var upp och tittade hur bygget fortlöpte. Jag var mycket intresserad av bygget för jag hade tankar på att någon gång skaffa en egen husbuss.

Men 2012 Ringer min släkting Dan och säger att hans gamla buss är till salu, han hade sett den på Blocket. Jag kollade och det var ju den som Dan hade.

Men den var i Sundsvall, vi åker och tittar på den säger Dan. Men det är ju 50-60 mil dit säger jag. Dan kontrar med, jag följer med vet du, det slutade med att vi åkte upp nästa helg och tittade på bussen. Hon var jätte fin,

 en liten skada på ena sidoluckan var det som syntes men hon gick jätte fint när vi prov körde henne. Min sambo tyckte om henne direkt, Vi konfererade en stund sedan sa vi att vi tar med henne hem till Värmland igen.

Det har vi inte ångrat en minut, bara att lasta i det som ska ätas och lite kläder om det inte är i bussen redan. Vi har åkt ca 5-600 mil varje år, lite träffar med husbussens vänner brukar det bli varje år.

Lite egna special ställen har vi skaffat oss också, Lyrestads hamn efter Göta kanal den platsen har vi besökt flera gånger vart år. Ja det är så att både jag och Gudrun har släktingar där, de bor 200 meter bort på andra sidan kanalen vid kyrkan. De brukar inte tala med oss när vi kommer för att besöka dem, det här låter ju lite konstigt eller hur. Det är så att de bor några meter under markytan vid Kyrkan.

Nu snart vill man få ur bussen, hon har stått inställd i ett gammalt militärförråd under vintern.

Men det kommer att dröja lite vi har lite som måste fixas inne i bussen först.

 //Per

Mina tankar i Dag. När ska vintern sluta?

Det kom ingen snö i november och ingen i december att tala om, men var för kommer det nu?

Det är ju vår nu, Vår kära Fri dá står uppe i Hagfors och väntar på att få komma ut på vägarna igen.

Men först ska vi försöka att få dit en annan vattentank och en gråvattentank. Båda finns införskaffade, de ska monteras bara.

Bara och bara, det blir mycket jobb med det också, vatten tanken kommer nog att gå ganska lätt, det sitter ju en där förut men den är lite mindre. Gråvattentanken ska sitta under bussen och det ska göras fästen under för den, 200 liter och en egen vikt på 15 kg det blir vikt det om man måste tvärbromsa.

Sedan har vi lite kvar inne som ska fixas, garderoberna blev klara föra året. Men vi ska byta ut två skutdörrar mot vikdörrar.

Sedan ska jag nog fixa så vi har ha koll på hur mycket vatten det är i respektive tankar.

  //Per

Mina tankar går tillbaka till förra helgen

          

Vi startade vår resa mot Transtrand fredagen den 3 mars, där ska vi bo under några dagar. Det var förbokat sedan förra året, vi fick ”vårt rum” som vi har haft i två år tidigare. Det är ett rum som har varit två rum tidigare, egen dusch, toalett, kylskåp och kokmöjligheter. Rummet kallas för ”bröllopssviten”.

Övriga rum har dusch och toalett i korridoren.

Gudrun skulle åka öppetspår på måndag och min dotter Pernilla halvvasan på tisdag.

Måndag morgon var det -17 grader och det skulle hålla sig på minus sidan hela vägen, men bara några minus vid målgång.

Men tyvärr höll det inte för Gudrun, vid Tennäng där jag stod och väntade hade hon så ont i armen så hon sa att det går nog inte hela vägen. Det är så att hon bröt under armen förra året, och i år ramlade hon och slog i den på samma ställe.

Det var inget brutet men hon hade mycket ont efter det.

Jag åkte vidare till Evertsberg, efter som hon hade så ont så tänkte jag att hon orkar nog inte längre än dit.

Men hon är envis så när hon kom såg hon ganska pigg ut, jag tänkte att hon åker nog vidare.

Men det visade sig att armen hade svullnar och hon hade mycket on då, hon bestämde att hon kliver av där.

Det tyckte också att hon gjord rätt i att kleva av där.

På tisdag var det dags för min Pernilla att åka halvvasaloppet med start i Oxberg, det börjar med en sväng på 17 km sedan kom de tillbaka till Oxberg för vidare resa ner mot Mora.

Starten såg vi inte men vi var i Oxberg när hon hade åkt sina första 17 km. Pernilla hade två kompisar med sig som åkte också, Catarina och Peter.

De var ca 10 minuter före Pernilla när hon kom till Oxberg.

Hela resan på 4,5 mil ner till Mora och målet fixade Pernilla, Catarina och Peter med glans.

Pernilla var jätte glad när hon hade kommit i mål, för i och med det hade hon klarat en halvklassiker.

Gudrun skulle avsluta sin helklassiker, men tyvärr gick inte det. Men hon har en chans till, efter som Engelbrektsloppet blev inställt i år så kan hon åka det nästa år istället.

// Per