Nu börjar jag längta efter min snickarverkstad

Min stora syster Lena och hennes gubbe Tommy har köpt ett hus i Forshaga. Tommy och jag hade talat om att när de köper ett hus så skulle vi försöka att kunna få till en liten snickarverkstad då.

Det huset passade mycket bra för dem, och för Tommy och mig.

De har två bilar och ett dubbelgarage, och det som har varit garage förut under huset får blir vår verkstad.

Mina maskiner har varit ned plockade, en del i ett garage och en del i ett förråd. Nu är det bara att vänta på att de får lite ordning i huset, för det finns en hel del flyttkartonger kvar i ”vår” verkstad. Det första som vi ska ta itu med är att fixa till spån och dammsug. En del kan vi tillverka själva till det, och jag har införskaffa kollontratt och förgrening till slangarna. Bandsågblad, putsband och sågklinga till snickerimaskin. Elmotor till putsmaskin, som vi kommer att tillverka själva.

Jag hade lite funderingar på var man kunde få tag på lämplig motor, men det löste sig med Tradera. Jag lade ett maxbud som jag tyckte skulle räcka på en där, jag fick den billigare än maxbudet också. Jag lade ett bud på en motor till, lite mindre men trefas. Jag har inget användnings område för den i nu läget, den är ny och jag bjöd två hundra som maxbud. Fick den för etthundrasextio.

Det ska bli så roligt att komma igång igen, jag har hittat mycket idéer på nätet. Bland dem putsmaskin, jiggar, kordinatbord och mycket annat man har nytta av.

Men viktigast är att få gång på spånsugen, men det kommer vi att lösa. Vi ska bygga om lite i garaget också, syrran vill ha ett litet förråd i ena ändan. Och det måste hon väl få då.

Jag har lagt ett bud på en Figursåg på Tradera i dag, det skulle inte vara så svårt att till verka en men får jag den så slipper vi lägga tid på det.

   

  //Per

En liten historia om min älskade Rover 75

Det hela började med att jag såg att en före detta arbetskamrat hade köpt en Rover75, 2000 års mod.

Jag själv är en 62- årig sjukpensionär efter en lastbils olycka 2010.

Bilar har varit ett av mina intressen sedan många år. Jag drev taxirörelse i 15 år och kört tradare i 10 år, tills olyckan satte stopp.

Jag hade tänkt att en Jaguar vore ju inte fel att glida omkring i.

Men så fick jag höra att Rovern var till salu! Jag tog kontakt med ägaren och frågade om det var så? Ja, kanske, fick jag till svar.

Om du ska sälja så är jag intresserad, sa jag. Det gick några dagar innan han ringde och sa:”- Ok, du får köpa den!”

Jag åkte åtta mil hem till honom för att göra en liten översyn.

Den var jättefin invändligt, sätena var lite smutsiga men inga oljefläckar så det var bara att tvätta.

Det satt original CD växlare, el manövrerad solgardin i bakrutan och all el fungerade .

Med el menar jag alla lampor i knappar och reglage.  Allt fungerade som det skulle.

Men lacken var inte så bra här och var. Inte mycket rost men lackskador på dörrar, huv och stötfångaren bak. Jag köpet den i alla fall.

Men så hände det som inte får hända! En person backar rakt ut på en parkering där jag hade stannar för att släppa förbi en bil.

Han backade rakt i min högra passagerardörr, trycker in hela dörren och tröskeln.

 Jo, han hade dragkrok! Men tröskeln klarade sig ganska bra för kroken satt ju lite högre. " Detta skrev jag om i februari"

Skadeanmälan lämnades in och jag åkte till en verkstad som kunna reparera allt.

Efter en lång väntan så kom beskedet från verkstaden att försäkringsbolaget ville lösa in bilen. Det fanns en likvärdig bil i närheten som de begärde 26000:- för  visste jag. Så när skaderegleraren ringde, sa han mycket riktigt att de ville lösa in den.

Det kan du glömma, sa jag! Jag sa till honom att jag visste om en bil, som de begärde 26000:- för!  Då säger han att han hade sett en likvärdig till salu för 34000:-.

Den fanns på Gottland och den hade jag också sett.

Du, sa jag, ge mig 25000:- så behåller jag bilen och löser det själv.

Nej, men du kan få 18000:- och behålla bilen, svarade han.

Okej! Då säger vi så, svarade jag.  Pengarna kom så nu var det bara att börja leta dörr och tröskel. Men så plötsligt händer det som inte borda hända!  En kompis till mig har en kille anställd, som hjälpt sin far att byta motor i Rover 75 här i Karlstad.

Den bilen som motorn hade suttit i stod kvar hemma hos hans far. Jag åkte dit för att titta på bilen och höra om jag kunde få köpa den.

Till min förtjusning såg jag att det var samma färg både på dem bilar och min plus den var bättre i lacken, över lag, än min!

Någon dag senare ringer hans far och säger: ”- Du får bilen! Jag vill bli av med den från tomten.”

Tack, tack, men jag kan inte hämta den nu, svarade jag. –”Det ordnar jag och grabben, sa han.

Jag hade en plats som jag visste att jag kunde få ställa den på ett tag.

Grabben hade nyckel dit så en dag när jag kom då stod bilen där med täcke över sig.

Bilen blir körd till en som lovat byta dörren och dra ut tröskeln.

Allt gick som smort! Han lagade lite rost under båda trösklarna när han ändå var igång också.

Jag tyckte att jag hade nog inte gjort så dålig affär, ändå.

Bilen som jag köpte gav jag 10000:- för,  jag fick 18000:- av försäkringsbolaget, bytet av dörr och tröskeln blev inte dyrt.

Min Rover, min pärla! Jag var så nöjd att den var igång ända tills den dagen jag började fundera på hur det skulle känns åka lite fortare än 90 km/tim, i en Rover.

En plats hade jag set ut! 3 km, lätt utförs backe och rak 90 väg.

Det kändes hur bra som helst! Jag passerade 130 km/h, allt var som vanligt, inget vindbrus och jag tyckte jag flöt fram.

150 km/h! Nu började det gå fort, men inga konstigheter förrän jag passerade 170 km/h.

Det blev en liten knyck, men inget mer. Jag saktade ner och stannade.

Då märkte jag att den inte gick på alla cylindrar! När jag ökade varvet så lät det som vandligt, men inte på tomgång.

Jag åker till en verkstad som jag vet kan det här med Rover och Jaguar. Det visade sig att jag inte hade någon kompression på en cylinder.

Jag förstod att det blir dyrt, men ”Rovan” är min ögonsten. Reparera, sa jag!

Jag har fått lite kommentarer om att en engelsk bil kan man väl inte ha, dåligt elsystem har de osv.

Ingen ska komma och säga, ”där ser du”.

Men verkstaden höll mig informerad hela tiden om motorn och vad de tyckte jag skulle göra.

En dag ringde de och säger att de tyckte att jag skulle byta motor istället. Det blir inte dyrare det.

Leta fram en då, sa jag. Nu började jag se mina surt förvärvade slantar få vingar.

En motor kom, men det var en 2,5 liters och min var en 2 liters.

Det kom en annan som var rätt och hade gått mindre än min!

Kamremmar och spännare var bytta och VIS motorerna fungerade, vilket de inte gjorde på min motor. Nu ska det väll vara nog, tänkte jag, men nej då!

Samtal från verkstaden igen! Du har en plasthylsa som sitter kring eller på stödlagret var spräckt, sa han! Jag vet inte riktigt hur det ser ut men en plasthylsa var de i alla fall.

Byt den också när det ändå är isärtaget, sa jag! Det tyckte han också.

Det skulle ha varit sorgligt om det inte har gått att få ordning på det hela till ett rimligt pris. Jag fick ju lite över av försäkringsbolaget mot vad jag hade gett för den.

Jag hade satt i valnötspaneler på dörrarnas paneler och runt lamporna i taket, ratt i valnöt och skinn och mitten konsolen som var tre olika delar.

Men tyvärr var den delen som sitter runt radion fel.  Det var bara och beställa en ny som var rätt och dyr. Bara den delen kostade runt 800 kr.

Men nu är min ögonsten ute på vägarna igen och den behöver inte gå fortare än vad fart begränsningen säger!

Jag vill tacka min vän som hjälpte mig att få fram panelerna och verkstaden som bytte motorn!

        //Per

Mina tankar i dag, Nu är semestern igång

Nu är vi på väg till en träff med Fb gruppen "Vi som kör husbil 15 år eller äldre" på

Oknö utan för Mönsterås. Vi tar det lugnt ner mot Småland. Vi ska vara framme på fredag. Vi tog vårt första stopp på Lyrestads ställplats.

som vi gillar. 
Vi rullade vidare ner mor Jönköping

och därifrån ner till Nässjö gollfbana som har en ställplats.

 I morgon drar vi vidare till en ställplats utan för Målilla vid en sjö.
Där är det tänkt att Gudrun ska göra ett träningspass inför det stundande Vansbrosimmet.

  //Per

Vildsvin och cykling

Under helgen var vi nere i Mariestad och hälsade på svärmor.

På lördagen åkte vi till Barrebacken och hälsade på mina kusiner, en av det fyllde år den dagen. Fram på eftermiddagen kom Uno med ett förslag att vi skulle åka ut och om vi kunde se några vildsvin.

Det nappade vi på, vi åkte upp mot södvästra änden på sjön Skagern och upp mot Delbäck. Inga grisar syntes till så vi fortsatte ner mot Hova, Där ifrån körde vi rakt väster ut mot Vänern. Det började skymma på så smått, men strax fick vi syn på två stycken på en åker. Det var ganska långt avstånd ca 300 meter till dem men jag fick några bilder på dem i alla fall.

Då var den helgen räddad med lite bilder på vildsvin.

Torsdag efter det att Gudrun hade kommit hem från jobbet på förmiddagen, vi åt lunch och sedan åkte vi till Hagfors.

Anledningen var att Gudrun skulle cykla där ifrån och till Karlstad. Hon måste få ihop mera mil inför Vätternrundan.

Uppladdning 

Det är 10 mil på en cykelväg som har asfalteras, det är gamla järnvägen nklj banan. Nklj banan var en smalspårig järnväg som gick Från Finnshyttan i Filipstad upp till Hagfors och sedan följer Klarälvenner ner mot Karlstad och slutligen ner till Skoghalls pappersbruk.

Det är asfalterad cykelbana från Uddeholm och till Karlstad.

Jag var kvar i Hagfors hos en kompis i 2 timmar, sedan åkte jag ner mot Karlstad, jag hade naturligtvis telefon kontakt med Gudrun. Vi planerade att vi skulle nog kunna ses i Ransäter, men där hade hon passerat. Nästa som var inplanerad var Edeby ca 1 mil före Deje, när jag var där hade hon passerat för några minuter. Då blev det Deje, dit hann jag i alla fall. Det blev en lite paus med kaffe.

I dag var det från vänster, min ena syster i mitten mina döttrar och en mågs tur att köra 10 mila turen på banan som träning in för Vätternrundan.

Strax norr om Forshaga 

Framme Vid Slutmålet Kroppkärrssjön i Karlstad

Mina tankar i dag, är det fel med mitt hjärta, och olyckan

Igår var jag på hjärtkärlsröntgen, och i dag har jag varit och fått en dygnsmätningsapparat som jag ska ha på mig under ett dygn för att de ska se hur hjärtat arbetar under en längre tid.

Det är en liten dosa som jag har hängande runt halsen och elektroder på bröstet. Det kommer inte att bli några problem med att ha det på under ett dygn tror jag.

Alla är så trevliga där jag har varit och alla jobbar tillsammans med min syster, så de flesta kände till mina olyckor.

De sa, det var du som blev skadad i en trafikolycka?

Jo det var visst det.

Det har en egen historia, men man kan säga att det är fan i mig helt otroligt. Det är inte klart ännu med försäkringarna.

Men det är på gång att komma till ett avslut nu, men jag förstår mig inte på mitt ombud, försäkringsbolaget skickade brev till henne och en kopia till mig. Där skriver Försäkringsbolaget att de vill har reda på vad jag skulle ha tjänat som oskadad. Jag jobbade halv tid när den sista skadan inträffade, då menar hon att bolaget vill veta vad jag skulle tjänat på haltid. Står det som oskadad då tolkar jag det som heltid, jag har livränta från båda olyckorna i dagsläget men det har inget med frågan att göra tycker jag.

Olyckan inträffade utan för Borlänge 2010, Det var så att Jag talade med chauffören i bärgningsbilen att han skulle skaffa en stor bärgningsbil åt mig, för att jag satt fast i snön, då står jag vid hans vänstra sida om hytte och talade genom sidorutan. Då säger jag till honom att det kommer en lastbil till, den kör rakt på bärgaren bakifrån.

Jag träffas förmodligen av bågen i framkanten på flaket, och kastas sedan upp på flaket. Bärgaren far iväg framåt av smällen ca 50 m och far rätt in i bakändan på mitt släp, där efter går den ner i diket och där blev jag liggande bredvid.

Så här blev bärgningsbilen efter smällen. Där syns det att bärgningsbilen har varit uppe nästan till taket på släpet.

och så blev jag.

Den bilden är tagen på Akademiska i Uppsala.

Näsan är bruten, i högra ansiktshalvan är skallbenet krossad, en strok, krossat knä, sju benbrott, sönder ryckt höger arm som satt fas bara med senor och skinnet när vi kom till Uppsala. det blev fyra operationer  i Uppsala, dom fick operera om okbenet. Uppe i axeln fick de flytta muskelfästen som var avdragna, och det gör att jag i dag inte kan få upp höger arm över huvudet.

Det blev drykt tre månader på sjukhus, eller 99 dagar men jag blev inte 100 heller som någon sa.  :)

    //Per

Valborg på Hästviken

1 maj helgen blev det som vanligt Husbussens vänners årsmöte, i år på Hammarö och Hästviken.
Det kom mellan 35 och 40 bussar under fredagen till Hästviken.
 Fredagen var det mest samling och vi  hälsning på varandra, nya som gamla medlemmar och kollade lite på deras bussar.

Lördagen var vi på utflykt till Alster och Värmlandsbuss veteraners lokaler, där de renoverar och reparerar gamla bussar. 

Postbilen är från 1932, POSTDELIGENS 78 är betekningen på den. Den trafikerade Råda, Sysslebäck, Långflon. Bussen saknade värme och därför fanns postens original vargpäls från 20 talet med. Motorn är en Scania-vabis sexcylindrig bensin motor på 100 hkr. 1940 monterades det gengas på den. Det är original motorn som sitter i, den har gått ca 70000 mil. Det finns skidor till framhjulen till den oxå. Men det konstiga är att den har bara broms på bakhjulen, blev man tvungen att sakta farten fick man växla ner för att sänka farten. Om man skulle stanna så fick man ju bromsa som vanligt med då bromsade det till den stannade. det finns ingen funktion som gör att bromsen släpper förrän man har stannat.

Denna Kaross lyftes på en lastbil på helgerna och körde folk till Norge och lite 

olika platser, under veckorna användes lastbilen till gruskörning. Men när kriget kom blev bilen inkallad  till försvaret, när den var där kvaddades bilen. Busskarossen blev hängande kvar på en loge  och där hade den hängt sedan dess. Bussveteranerna fick nys om att det fanns en som var i mycket bra skick i västra Värmland, de kontaktade ägaren och fick ta den till lokalen i Alster. Nu letas det efter en lastbil från den tiden som den kan monteras på. Karossen har troligen inte gått mera än 300 mil, kriget kom imellan. Den är i super bra skick.

Det blev en åktur med en Renault buss som har gått i stadstrafik i Paris, den är av årsmodell 1936. den är så trögstyrd så de hade en hjälpstyrare som satt bredvid chauffören och hjälpte till att svänga i gatukorsen.

Söndag var det årsmöte, och efter var det grillat med tillbehör och dryck.
Per i Veåa spelade och sjöng och det dansades.

det var en trevlig kväll som blev ganska sen.
måndag morgon kl 09:00 syntes det inte till en enda människa ute. 
Under måndag var det mest att plocka ordning i bussen och lasta in grillen och lite underlägg. det droppade av den ene efter den andra fram på dagen.

Denna buss hade inte så långt att åka till träffen han bor nämligen på Hammarö han hade ca 2 km till oss. Det var den största bussen av alla, med utskutbart sovrum längst bak på denna sida och ett utskut på andrasidan som gjorde mitten delen på bussen ca 1 meter bredare. Mycket trä detaljer inne som var i klarlackad valnöt. 

    //Per

Min ARGA tankar i dag

Mina tanka i dag går inte till den manen som körde lastbil på drottninggatan i Stockholm, men till de som ska utreda det hela.

Mannen har erkänt, och det råder inget tvivel om att det var han som körde så långt är det rätt.

Men hur kan det komma sig att utredningen ska kunna ta ett år? Han har erkänt att det var han som körde, döm honom och bura in honom för det han har gjort. En utredning ska väl inte behöva ta så lång tid, är det någon som ska tjäna pengar på detta efter som det ska ta så lång tid? Han kom från Uzbekistan tror jag de skrev, hur skulle det ha varit om en svensk skulle ha gjort något liknande där? Det har nog inte blivit rättegång ens, Jag tror att han aldrig behövt tänka på att komma hem igen, han har nog inte kunnat tänkt för han har varit död.

   //PER

Mina tankar i dag

Ser fram mot att ta ut bussen ur vinter idet, och göra klart för en ny säsong. Vi var ute på en liten tripp med bilen i helgen och tittade om det har kommit ut några husbilar på vägarna ännu.

Jo då det var lite bilar ute, vi åkte ner mot Gullspång och tog av mot Lyrestad som har en kanon fin ställplats, jo det stod två husbilar där. Vi stannade och talade med en, de var från Örebro och tyckte att Lyrestad är en jätte fin plats, och det tycker vi också. Där brukar vi var minst två tre gånger per år.

Men ner mot Lyrestad fick vi se något fint som inte har med husbilar att göra. En liten flock med dovhjortar gick och betade på ett gärde, det var ganska långt ut till dem men det blev några bra bilder i alla fall.

      /Per

Mina tankar i dag. Rovern kommer att bli jättefin.

Igår kom min vän Nicke och hämtade reservdels Rovern.

Efter att jag blev på backad på parkeringen och försäkringen inte ville reparera skadan utan ville ersätta mig istället.

Då blev det så att jag fick det jag ville ha för den och behålla bilen.

Det ska ju bytas Högra dörren, dras ut tröskeln lite och byta ena fram skärmen på min Rover. Jag såg när de hämtade reserv Rovern att dörrarna var mycket bättre i lacken på den än mina. Det är nog frågan om att det blir flera dörrar som blir bytta. Min Rover står kvar här hemma än så länge, det måste bli lite bättre väglag när jag ska köra upp den till Storfors.

Måste byta däck fram på den innan den kommer i trafik igen.

Det är lacken som inte är så bra på den, och det är framför allt dörrarna. Det är inte rost utan det är en massa prickar och lite skrovlig i lacken.

Inne i kupén är den jätte fin, sätena ska tvättas, men förövrigt kanon fin. Träpannel, träratt, träväxelspaksknopp i valnöt.

Sedan har den original CD växlare, elmanuvrerad solgardin i bakrutan och kronan på verket den har eluppvärmt baksäte.

Nu kommer den inte att vara ute under vintern så värmen i baksätet kommer knappast att användas, men det finns.

Jag tror och hoppas att den kommer att bli fin när vi har bytt dörrar och framskärm på den.

Och det roliga är att reserv Rovern är det samma färg på som min, så vi behöver inte lacka delarna heller.

Efter reparationerna så blir det besiktning, jag har mars på mig att göra det.

Men den ska också få genomgå en lackrekond, polering och lackskydd.

   //Per

Medlems avgiften på campingen

I Dag kom ”Medlemsavgiften” till campingen i Motala, man kan nästan kalla det för medlems avgift. Vi har legat på samma plats vid så kallade kiocktornet sedan 1992. 2750 spänn, dyrt tyckte jag vid första titten på den, men det är väl inte så farligt ändå. Vi ligger där i nio nätter så det blir strax över trehundra per dygn.

Nu börjar man få lite vårkänslor, det på minner ju on våren iaf.

Jag och Gudrun tog oss en liten runda på 3,7 km stavgång i dag i solskenet, det har nog varit härligt om man inte gått så fort.

Det är ju så att vi håller på med ICA klassikern, se inlägg 16 januari. Det är skidåkningen som jag håller på med, men det är ju så att jag inte kan åka skidor efter olyckan 2010. Men som det är nu så kan man istället gå med stavar, men man ska gå 9 mil då som vasaloppet är. Det finns ett undantag till och det är att man har 6 veckor på sig att gå de 9 milen. Det ska vara klart den 25/3, jag ligger efter lite med stavgången men det ska jag gå ikapp. Som det ser ut nu så måste jag gå 3.3 km /dag fram ledes. Det blir lite avbräck när vi ska upp på vasaloppet, och en helg till sala. Hitintills har jag gått bara 19 km. 

Det kan bli sådana dagar som i dag, underkylt regn och glashalt då kan jag inte gå, även om jag har broddar på mig så är det för stor risk att jag ska halka omkull.

//Per

Mina tankar i dag, Bussen och Vätternrudorna

Vi var och hälsade på Bussen Fridá under veckan.

Jag skulle sätta på batteriladdarna både till startbatterierna och till bodelen.

Som tur var det folk där så det gick jätte bra, det sitter en laddare för bodelen som vi monterade för några år sedan.

Till start batterierna har vi inte behövt någon laddare, de laddas ju alltid när vi kör. Men när den blir stående så länge så drar det ur batterierna, därför köpte jag en 24v laddare i höstas.

Innan vi kan starta säsongen har vi lite saker som ska göras först, Byta vattentank till en större som vi köpte förra året, kolla vad det är för fel med laddningen från solcellerna, svetsa avgasröret som har spruckit och byta en kulbult till styrningen.

Det är det stora som ska göras först, men det finns lite annat också. Vi ska nog byta framdäcken för att de börjar bli lite spruckna på sidorna. Man vet ju inte hur länge de har suttit på, och en framhjulspunktering vill jag inte få. Ett bussdäck är ju ca 20 cm högt från marken och till fälgen, och när det börjar kränga fram och tillbaka då kan det vara svårt att hålla den på vägen.

Vi har inte bestämt riktigt vart vi ska semestra i år, det är lite beroende av om Gudrun får tidig eller sen semester.

Det som är klart är i alla fall Vätternrundanveckan i Motala, två veckor före midsommar.

Vi kommer att vara där hela veckan på grund av att halvvättern går helgen före stora Vätternrundan, och min Gudrun och min äldsta dotter ska åka båda loppen. Det är en härlig stämning på campingen, det är nästan bara cyklister där den veckan.

Vi är ett gäng som bor på samma platts på campingen år efter år, det är vi Storforsarna som de kallar oss och Sala gänget.

Vi är sju familjer med husvagnar, husbilar och husbuss och i år ansluter min dotter till gänget med husbil den veckan.

Hon åkte förra året också, då fick hon ställa sin husbil en bit från oss men i år kommer hon att stå bredvid oss. Det är alltid något på gång varje dag, restaurangbesök nere vid Vätternstrand några kvällar under veckan blir det alltid,

 och långbord ”hemma” med grillning. 

Och intet att förglömma på Håkandagen den 14/7 då har vi långbord med kaffe och Håkantårta, en i gänget heter Håkan.

Det har varit tradition i många år att det ska vara så.

  //Per

Mina tankar i dag handlar om hur jag ska kunna gå ner i vikt

Jag är ju för fet, det vet jag själv! Jag väger 113 kg i dag. Under detta år ska jag gå ner till under 100 kg! Jag har gjort en sådan ”resa” en gång förut. Då var jag tyngre än jag är nu, jag vägde 124,6kg när jag bestämde mig att nu får det vara nog, om man inte ska dö av det.

Jag börja gå med stavar. Men jag åkte bil till spåret för det var ju bara pensionärer som gick så. Det kunde ju var någon som såg mig.

Men efter ett tag började jag inse att det var nog en felaktig tanke att tänka så. Jag märkte att kilona började minska.

Jag gick mina rundor på spåret och såg att jag gick fortare och fortare för varje gång. Nu började det bli roligare också!

Började kontrollera med klockan varje gång jag gick och det såg ju bra ut. Kilona fortsatte att försvinna.

Efter ett tag kom jag i kontakt med ett ”gubbgäng” som gick en runda på 3 km, måndag, onsdag och fredag morgon kl 8:00.

Det var ju alldeles förtidigt för mig, men jag gick upp och hängde med dem på deras runda varje gång.

När jag hade gått ner 10 kg tog jag en 10kg potatissäck och lade i ryggsäcken. Gick min runda med den på ryggen. Det var tungt! Efter det funderade man på hur jag orkade gå över huvudtaget med de extra kilona förut. Det var ju lite konstigt efter som jag bara var lite tränad, nu mot förut.

Det var före innan jag och min Gudrun flyttade ihop. När jag sa att jag åkte bil till spåret ”300 meter bort” och att det var bara pensionärer som gick med stavar. Då sa hon:” Du är väl ingen tonåring, eller?” Nej det var jag ju inte, bara 54 år.

Det hela slutade med att jag klarade att gå ner till 100 kg. Jag fortsatte att gå men kom aldrig under 100 kg.

Jag körde ju lastbil och det var ganska svårt att hålla vikten. Sedan kom det olyckor på rad. Den första 2007 och den sista 2010. Men efter den sista olyckan gick jag ner till 100 igen.

Men sedan har det ökat successivt allt efter som åren gått.

Nu ska jag göra ett försök igen. Jag hoppas verkligen att jag klarar det en gång till. Men nu har det dykt upp ett annat problem. Mitt högra knä vill inte vara med som jag vill. Jag var till röntgen med knät men det var inga skelett skador som de kunde se i alla fall. Det ska bli sjukgymnastik så får vi se om det blir bättre.

Min tanke är att börja gå med stavar så fort som möjligt.

Jag går nu också men utan stavar och mitt knä känns bättre och bättre för varje gång jag går.

Mitt första mål är att avsluta ICA klassikern. Jag har gjort Cyklingen= spinningcykel för min del, Vansbrosimmet =roddmaskin, Lidingöloppet =gång och nu Vasaloppet= 9 mil stavgång.

Alla distanserna är samma som det är på vanliga Svenska klassikern. Men man har lite olika alternativ för att kunna genomföra dem. Man har sex veckor på sig på varje delmoment.

// Per

Mina tankar i dag är hur tänker Konsum Värmland

Coop Värmland har beslutat att lägga ner coop i Björneborg och Nykroppa. Båda har gått med förlust några år, och som i Nykroppas fall runt en miljon. Det innebär att förlusten per dag blir ca 3000kr. Jag vet inte men jag skulle tro att de siffrorna stämmer nog bra med Björneborg också. I båda fallen är det mycket gammal befolkning, hur ska de handla när affären läggs ner? Coop har ju inget samhälls ansvarar för det egentligen. Jag förstår att det inte går att driva något med förlust, men går Bergvik mycket bra så kan de lägga till de där 6000 kr per dag som Nykroppa och Björneborg går med förlust.

6000 kr kan bara vara marginellt på en affär som Bergvik, räkna med att folk handlar för 300 kr per person då går det åt 20 personer för att uppnå 6000 kr. Hur många är det som handlar varje dag på Bergvik? Ja skulle tro att det är minst 1000 personer varje dag veckan runt, vad är 20 personer då? Marginellt.

Men sedan kommer den stora funderingen och tanken om coop.

Hur tänker de när de bygger nytt vid Välsviken i Karlstad, jo de ska naturligtvis konkurera med Ica där. De har ett stort upptagnings område med tanke på Kronoparken, Rudområdet, Stockfallet  och Lorensberg. Tanken om att konkurera med Ica är ju bra, men alla som åker från dessa områden och till Bergvik i dag kommer de att tappa på coop Bergvik naturligtvis.

Och inte nog med det hur mycket kommer bygget att kosta? Alla vet att bygga nytt är mycket dyrt. Hur ska det finansieras? Jag tycker att de silar mygg och sväljer elefanter.

Nu är det så att i Nykroppa var den första kopprativa affären i Värmland. Kunde inte den få vara kvar åtminstone.

//En Upprörd Per