Vildsvin och cykling

Under helgen var vi nere i Mariestad och hälsade på svärmor.

På lördagen åkte vi till Barrebacken och hälsade på mina kusiner, en av det fyllde år den dagen. Fram på eftermiddagen kom Uno med ett förslag att vi skulle åka ut och om vi kunde se några vildsvin.

Det nappade vi på, vi åkte upp mot södvästra änden på sjön Skagern och upp mot Delbäck. Inga grisar syntes till så vi fortsatte ner mot Hova, Där ifrån körde vi rakt väster ut mot Vänern. Det började skymma på så smått, men strax fick vi syn på två stycken på en åker. Det var ganska långt avstånd ca 300 meter till dem men jag fick några bilder på dem i alla fall.

Då var den helgen räddad med lite bilder på vildsvin.

Torsdag efter det att Gudrun hade kommit hem från jobbet på förmiddagen, vi åt lunch och sedan åkte vi till Hagfors.

Anledningen var att Gudrun skulle cykla där ifrån och till Karlstad. Hon måste få ihop mera mil inför Vätternrundan.

Uppladdning 

Det är 10 mil på en cykelväg som har asfalteras, det är gamla järnvägen nklj banan. Nklj banan var en smalspårig järnväg som gick Från Finnshyttan i Filipstad upp till Hagfors och sedan följer Klarälvenner ner mot Karlstad och slutligen ner till Skoghalls pappersbruk.

Det är asfalterad cykelbana från Uddeholm och till Karlstad.

Jag var kvar i Hagfors hos en kompis i 2 timmar, sedan åkte jag ner mot Karlstad, jag hade naturligtvis telefon kontakt med Gudrun. Vi planerade att vi skulle nog kunna ses i Ransäter, men där hade hon passerat. Nästa som var inplanerad var Edeby ca 1 mil före Deje, när jag var där hade hon passerat för några minuter. Då blev det Deje, dit hann jag i alla fall. Det blev en lite paus med kaffe.

I dag var det från vänster, min ena syster i mitten mina döttrar och en mågs tur att köra 10 mila turen på banan som träning in för Vätternrundan.

Strax norr om Forshaga 

Framme Vid Slutmålet Kroppkärrssjön i Karlstad

Mina tankar i dag, är det fel med mitt hjärta, och olyckan

Igår var jag på hjärtkärlsröntgen, och i dag har jag varit och fått en dygnsmätningsapparat som jag ska ha på mig under ett dygn för att de ska se hur hjärtat arbetar under en längre tid.

Det är en liten dosa som jag har hängande runt halsen och elektroder på bröstet. Det kommer inte att bli några problem med att ha det på under ett dygn tror jag.

Alla är så trevliga där jag har varit och alla jobbar tillsammans med min syster, så de flesta kände till mina olyckor.

De sa, det var du som blev skadad i en trafikolycka?

Jo det var visst det.

Det har en egen historia, men man kan säga att det är fan i mig helt otroligt. Det är inte klart ännu med försäkringarna.

Men det är på gång att komma till ett avslut nu, men jag förstår mig inte på mitt ombud, försäkringsbolaget skickade brev till henne och en kopia till mig. Där skriver Försäkringsbolaget att de vill har reda på vad jag skulle ha tjänat som oskadad. Jag jobbade halv tid när den sista skadan inträffade, då menar hon att bolaget vill veta vad jag skulle tjänat på haltid. Står det som oskadad då tolkar jag det som heltid, jag har livränta från båda olyckorna i dagsläget men det har inget med frågan att göra tycker jag.

Olyckan inträffade utan för Borlänge 2010, Det var så att Jag talade med chauffören i bärgningsbilen att han skulle skaffa en stor bärgningsbil åt mig, för att jag satt fast i snön, då står jag vid hans vänstra sida om hytte och talade genom sidorutan. Då säger jag till honom att det kommer en lastbil till, den kör rakt på bärgaren bakifrån.

Jag träffas förmodligen av bågen i framkanten på flaket, och kastas sedan upp på flaket. Bärgaren far iväg framåt av smällen ca 50 m och far rätt in i bakändan på mitt släp, där efter går den ner i diket och där blev jag liggande bredvid.

Så här blev bärgningsbilen efter smällen. Där syns det att bärgningsbilen har varit uppe nästan till taket på släpet.

och så blev jag.

Den bilden är tagen på Akademiska i Uppsala.

Näsan är bruten, i högra ansiktshalvan är skallbenet krossad, en strok, krossat knä, sju benbrott, sönder ryckt höger arm som satt fas bara med senor och skinnet när vi kom till Uppsala. det blev fyra operationer  i Uppsala, dom fick operera om okbenet. Uppe i axeln fick de flytta muskelfästen som var avdragna, och det gör att jag i dag inte kan få upp höger arm över huvudet.

Det blev drykt tre månader på sjukhus, eller 99 dagar men jag blev inte 100 heller som någon sa.  :)

    //Per

Valborg på Hästviken

1 maj helgen blev det som vanligt Husbussens vänners årsmöte, i år på Hammarö och Hästviken.
Det kom mellan 35 och 40 bussar under fredagen till Hästviken.
 Fredagen var det mest samling och vi  hälsning på varandra, nya som gamla medlemmar och kollade lite på deras bussar.

Lördagen var vi på utflykt till Alster och Värmlandsbuss veteraners lokaler, där de renoverar och reparerar gamla bussar. 

Postbilen är från 1932, POSTDELIGENS 78 är betekningen på den. Den trafikerade Råda, Sysslebäck, Långflon. Bussen saknade värme och därför fanns postens original vargpäls från 20 talet med. Motorn är en Scania-vabis sexcylindrig bensin motor på 100 hkr. 1940 monterades det gengas på den. Det är original motorn som sitter i, den har gått ca 70000 mil. Det finns skidor till framhjulen till den oxå. Men det konstiga är att den har bara broms på bakhjulen, blev man tvungen att sakta farten fick man växla ner för att sänka farten. Om man skulle stanna så fick man ju bromsa som vanligt med då bromsade det till den stannade. det finns ingen funktion som gör att bromsen släpper förrän man har stannat.

Denna Kaross lyftes på en lastbil på helgerna och körde folk till Norge och lite 

olika platser, under veckorna användes lastbilen till gruskörning. Men när kriget kom blev bilen inkallad  till försvaret, när den var där kvaddades bilen. Busskarossen blev hängande kvar på en loge  och där hade den hängt sedan dess. Bussveteranerna fick nys om att det fanns en som var i mycket bra skick i västra Värmland, de kontaktade ägaren och fick ta den till lokalen i Alster. Nu letas det efter en lastbil från den tiden som den kan monteras på. Karossen har troligen inte gått mera än 300 mil, kriget kom imellan. Den är i super bra skick.

Det blev en åktur med en Renault buss som har gått i stadstrafik i Paris, den är av årsmodell 1936. den är så trögstyrd så de hade en hjälpstyrare som satt bredvid chauffören och hjälpte till att svänga i gatukorsen.

Söndag var det årsmöte, och efter var det grillat med tillbehör och dryck.
Per i Veåa spelade och sjöng och det dansades.

det var en trevlig kväll som blev ganska sen.
måndag morgon kl 09:00 syntes det inte till en enda människa ute. 
Under måndag var det mest att plocka ordning i bussen och lasta in grillen och lite underlägg. det droppade av den ene efter den andra fram på dagen.

Denna buss hade inte så långt att åka till träffen han bor nämligen på Hammarö han hade ca 2 km till oss. Det var den största bussen av alla, med utskutbart sovrum längst bak på denna sida och ett utskut på andrasidan som gjorde mitten delen på bussen ca 1 meter bredare. Mycket trä detaljer inne som var i klarlackad valnöt. 

    //Per