Det börjar bli ordning på det mesta

 

Ja då har det gått några dagar igen, det börjar ordna upp sig lite mera med sådant som inte har varit som det ska.

Jag var till Forshaga igår, jag skulle kolla så att mina hörlurar fingerade som de skulle mot radiostation. Ja det gjorde de nästan, men jag måste byta kontakten i station den glappar lite upptäckte jag. Det är bara att byta den, glappar den då stör det apparaterna.

Men den vanliga radion i min bil har inte fungerat på minst ett år, det skulle skrivas in en coda för att få igång den. En coda hade jag men jag gjorde fel för många gånger. Det slutade med att det stod Error, då var det kört.

När den var på verkstan hade de brutit strömmen när de kollade ett el fel. När jag åkte hen stod det inre error längre det visade fyra nollor istället. Nu var det dags att ta fram instruktionsboken för att se hur man lägger in koden. Åter igen gör om och gör rätt, när jag åkte hem från Forshaga stannade jag. Nu ska radion igång, Jag gjorde rätt. Det fungerade, åter igen, gör om och gör rätt.

Jag hyr ett garage av en kille jag bodde granne med i Storfors under min uppväxt. Nu bor vi grannar i Filipstad igen efter 40 år. Att jag får hyr hans garage beror på att han inte behöver det efter det att hans fru gick bort, och han själv har inte körkort och ingen bil. Det är så bra fjärrkontroll till porten är ju underbart, när den fungerar. Helt plötsligt slutade den att fungera, byt batteri var min första tanke. När det var gjort, ut och testa. Nej den funkade inte ändå. Nu är det så fiffigt gjort så det sitter en låscylinder uppe i dörren som är kopplad med en lina som man kan dra ut. Den är kopplad till mekanismen som drar dörren, när man drar i linan samtidigt som man trycker in överdelen på dörren frigörs mekanismen som drar dörren. På det viset kan man skjuta upp dörren och komma in.

Fick tipps om ett företag som sysslade med garageportar här i Filipstad. Jag ringde och han kom på 10 minuter, problemet var att motorn och fjärrkontrollen hade tappat kontakten med varandra på grund av att det förmodligen hade varit strömlöst vid något tillfälle. Han bröt strömmen och satte i kontakten igen, och lät dem söka in varandra igen. Nu fungerar det igen, när jag frågade vad det kostade, sa han det bjuder jag på. Det var ju inte meningen att jag inte skulle betala, så det var bara att buga och tacka.

Jag fick åka ner till Karlstad och hjälpa min gamla granne Kjell, han har varit på sjukhuset och precis kommit hem. Problemet var bara det att hans telefon inte fungerade. Han sa att kortet hade fasnatt i telefon, hur det skulle ha gått till. Men mycket riktigt kortet satt fast, han hade stoppat in det på felställe. Det konstiga var att där det ska sitta där gick det inte att få in det. Då åkte jag i väg till ett ställe där de fixar med telefoner, han ’sa direkt att det inte passar. Då fick jag åka till operatören på hans abonnemang, ja det var lika där hans kort passar inte. Det konstiga är att han har ringt förut på den telefon, min teori är att han har tappat den och simkortet har ramlat ur. Men då återstår varför inte kortet passar, Endera har han två telefoner som jag inte vet något om eller tappat kortet och fått tag på ett gamalt på golvet.

Hur som helst så fick han ett nytt på butiken, sedan kom nästa problem. Jag hade ju inte hans personuppgifter, då kunde de inte föra över det. Det slutade med att jag åkte upp till Kjell igen och ringa operatören, som fick han Kjells personuppgifter.

Nu börjar det lösa sig, Jag fick läsa upp ett 19 siffror långt nummer som står på baksidan simkortet för honom. Nu kunde han äntligen programmera kortet, och jag bröt ut den rätta storleken som skulle sitta i telefon. Men det var tyvärr inte slut där, hans telefon var luckan på baksidan trasig på så det var nog inte så konstigt om han hade tappat simkortet.

Det här befarad jag så jag tog med en doro telefon hemifrån som jag nästan inte har använt ifall den skulle behövas. Han fick ta min telefon och jag satte i simkortet hans och nu har han en teleton som fungerat i alla fall.

   //Per

Nu är ”Nisse” hemma igen efter att den är lagad, Tanken tömd och rengjord, att spridarna och pumpen har tagit stryk är uppenbart av att E85 blandades men diesel. Vi nöjer oss med att fixa tanken, och vi får hoppas att det räcker med det. Nisse gick som den gjorde före misstaget med att tanka E85 när jag åkte hem. Jag ska kolla om bränsle förbrukningen har ökat efter detta, det skulle jag tro att det kommer att göra.

Nu över till något trevligare. Jag hittat mina hörlura som jag ska ha till radiostation.  De har varit spårlöst försvunna i ett halvår, vi har letat på alla tänkbara ställen. Så det var bara att börja på alla otänkbara. Det är trådlösa som ska kopplas in i radiostation, då kan jag höra varje radio varför sig eller alla tre om jag vill. Allt är kopplat i station, och alla kablar är utdragna på baksidan. Nu är det bara att testa att allt fungerar, tyvärr har jag inte station hemma. Den har jag kvar i verkstan 

Testade med musik från datorn, jaaa det funkade.

 //Per

 När vi skulle åka till verkstad i dag startade den nästa direkt lite lite segare men inga problem. När vi kom hem, vi hade Saaben då ringde de från verkstad och frågade om jag hade tankat bensin. Det lukta bensin av bränslet sa han.

Nisse går på diesel och vid pumpen är diesel munstycket svarta och bensin gröna. Jag vet med mig att jag inte tankat med något grönt handtag. Nu började undersökningen hur detta har gått till. Först Gudde, har du tankat Nisse nyss? Jag tänkte Saaben är bensin och grönt munstycke, då skulle det kunna vara lätt att göra fel. Hon hade inte tankat på länge så det var uteslutet, när tankade jag senast? Jo i lördags i Molkom när vi åkte till Karlstad. Men jag är säker på att jag tankade med Svart munstycke på Pump 1. Jag tänkte, kan det vara så att några ungar har bytt plast huven på munstycket på jävelskap. Så den svarta var bensin och den gröna dieseln. Jag ringde till verkstan som ligger bredvid pumpen och frågade om han hade hört något om det.

Nu börjar jag fatta hur det ligger till, han säger till mig jag är inte den första som tankar fel här. Det ligger till så här, det finns två pumpar den norra är det bara diesel ett munstycke för lastbilar som har lite större flöde och en för personbilar.  Den södra pumpen har två munstycken ett för bensin som är grönt och ett för E85 som också är svart. Jag tankade på lördagen ur den södra pumpen och tog det svarta munstycket. Nu har verkstan tömt min tank och fyllt i diesel istället. Att motorn, dieselpumpen och spridarmunstyckena har fått stryk, det kunde verkstan se men inte hur det kommer att påverka gången på motorn. Vi börjar med detta så får vi se hur det utvecklar sig, det är inte säkert det är så farligt för det var säkert 15-20 liter kvar och jag tankade för 300 kr och E85 kostar ca 28 kr/l , det skulle betyda att jag tankade ca 10 liter, Det ska bli mycket dyrt om jag blir tvungen att byta spridare och pump, det skulle inte vara ekonomiskt försvarbart att göra det.

Verkstan frågade vilken årsmodell det var, 2005 sa jag, otur för från och med 2005 blev det elektronink styrning på spridarna därför skulle det bli så dyrt att byta dem.

 

  //Per

Min kära Nissan Cubistar, ”kallas Nisse” har börjat spela mig ett spratt. Vi var till Karlstad och hälsade på vår förra granne Kjell som ligger på sjuhus. När vi var in och hämtade lite grejer som han ville ha till sig på sjukhuset, då ville inte Nisse starta.

Det var bara att ringa svågern i Forshaga och be honom att dra hem oss till Forshaga. När han kom drog vi runt bilen och kopplade linan, jag gjorde ett start försök då startade den. Svågern åkte hem och vi till sjukhuset för att lämna Kjells grejer. Jag lämnad av Gudrun och åkte en sväng under tiden hon var upp till honom, jag vågad  inte slå av Nisse ifall han inte tänkte starta igen. Vi kom hem utan problem.

Nisse fick stå några dagar, vi kom på att vi skulle ta en tur ut på Brattforsheden och plocka svamp. Ska vi ta Saaben eller Nisse? Vi kollade om Nisse startar. Det gjorde den, då tar vi den. När vi kom ut på heden.

så ställde vi den och knallade ut en stund, vi såg några gamla fångstgropar plus att vi hittade lite rester efter en gammal järnväg som har gått mellan Brattfors och Geijersdal. Det syntes ganska tydligt på en del ställen var den hade gått. Den påbörjades 1902, smalspårigt och 8 km lång med en Spårvidden på bara 742 mm, anläggningskostnaden för bygget var 51294 kr och 16 öre. Banan lades ner 1932 och revs 1935.

Men nu skulle vi åka hem från heden. Startar Nisse nu tro, Nej. Nisse jävel startade inte, vi fick hjälp av en kvinna som skulle rasta sina hundar. Hon drog mig en bit men inte ett liv. Det var bara att ringa mågen Mikael H, jag visste att han inte var riktigt frisk. Han hade blivit förkyld sa Sandra. Men jag ringde till honom, Sandra och Mikael kom på bara 20-25 minuter. Nu hade Nisse stått 25 minuter sedan Kvinnan hjälpte oss. Kan det vara som det var när den stannade i Karlstad, den startade när hjälpen hade kommit.  Jag gjorde ett försök att starta, Det gjorde den, då startade fanskapet nästa direkt. Sandra och Mikael skrattade lite och sa, vi åker efter er hem. Jag beställde tid på verkstad när vi stod och väntade. Svamp blev det inte många, men jag fick en hel påse när vi kom av en granne som gillade att plocka men inte äta. Man har inte bara otur i alla fall.

  //Per

Mina tankar om tiden

I dag var jag till vårdcentralen och tog lite prover, idag var det laktos test. Det skulle kunna vara så att jag inte tål det, efter som jag får så ont i magen ibland.

Det är bara en km att gå så jag gjorde det också. så långt var allt som det skulle, men när jag började gå hem igen så gick jag en annan väg. Jag genade ner mellan husen på en gångväg som var belagd med betongplattor, men när jag skulle komma upp på en liten plan yta var det ett steg som var högre än normal steghöjd. Det slutade med att jag dyker på omkull på den där platån, men jag svimmade inte. Det brukar jag göra om jag slår mig hårt, det slutade med att jag låg kvar en stund.

Det kommer väl någon tänkte jag som frågar hur jag mår, nej det kom ingen. När det kändes bättre ringde jag hem så Gudrun kom och hämtade mig. Jag hörde bilen och krånglade mig upp på platån, då kom det en kille.

Nu är det bra igen, lite ont i knäet med det går bra.

Jag har funderat några dagar på det här med att man blir bara äldre och äldre.

Jag minns när man började skolan, här ska jag vara i minst nio år, det kändes som livstid. Tiden gick och snart skulle man söka vidare till någon annan skola. Jag sökte el och tele teknisk i första hand, och i andra hand bygg och anläggning. Jag kom inte in på el och tele, men på bygg linjen.

Min kompis Tord som hade jobbat ett år på bygge, han sökte till bygg också och kom in. Det var ju bra tänkte jag då har han lite erfarenhet och det kan jag också kanske ha lite nytta av.

Vi gick två år på bygg, efter ett år kunde man välja trä eller beting. Tord och jag valde trä, vi skulle ju bli snickare.

Det blev totalt 12 år på bygge för min del och Tord jobbade ända till pension, Men nu är han utsliten i både armar och höfter efter allt bärande och slit som faktiskt det är på byggen, trotts många hjälpmedel för lyft och montering.

Åren rasar på i allt raskare takt, Skolan på nio år som såg ut att vara livslångt på den tiden går ju i ett nafs nu.

Jag var runt arton år när vi gick på yrkesskolan, på den tiden höll man på med idrott. Vi orienterade, åkte skidor och cykel.

På sommaren var det orientering nästan varje helg, och vintern var det lika men då skidtävlingar. Cyklingen började vi inte med för än vi var i tjugoårsåldern. Vätternrundan som blev första utmaningen. Vi låg i lumpen båda två och fick träna ganska mycket på eftermiddagarna . Jag har åkt Vätternrundan åtta gånger till, men har aldrig varit i närheten av min sluttid den första gången. Nio timmar och fyrtiosju minuter på de trettio milen. Tord och jag höll i hopp hela vår uppväxt, vi splittrades lite när Tord slutade där vi jobbade tillsammans. Inte långt efter Tord slutade jag och började med en Taxirörelse.

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess, nu är vi pensionärer båda två.

Tord bor i Linköping och jag i Filipstad, men vi har mycket god kontakt med varandra. Vi ringer nästan varje vecka till varandra.

Man känner att man inte är tjugofem längre, allt går trögare och långsammare. Jag är ju lite ”vingbruten” efter min olycka 2010 det hjälper väll till att man inte är som förr.

Man undrar vart alla åren från dess att man började skolan har tagit vägen, för min del rör det sig om sextioett år.

Om man bara tänker på de nio åren plus yrkesskolan två år framåt istället, då är jag möjligen sjuttioåtta år. Då kan man verkligen fundera på, lever jag då? Det är ju bara elva år dit, och tiden tycks bara gå fortare och fortare.

// Per