Igår var jag till tandläkaren och fick 3 stycken kronor in monterade, ät inte vinergumm det kan kosta tänder. Jag har lyckats bita sönder två tänder på sådant. Det var förberett med att tandläkaren hade filmat inne i munnen från alla tänkbara håll, sedan sattes bilderna ihop och de fick en tredimensionell bild som de sedan skickad till ett labb. Det var lite imponerande att de passade så bra när de gjutit fast dem med någon form av laserbelysning. Men som sagt det kostar, 12000 kr lite drygt. Det blev en tur till verkstan i Forshaga också. Jag håller på med en grej åt men dotter Tessa som jag inte vet vad den ska vara till, men jag vet ju hur den ska se ut så det blir nog bra men den också.  Det har blivit ett bättre skydd på cirkelsågen i kombimaskin så den inte ska biter i fingrarna något mer. Det blev att sy några stygn när det händ för någon vecka sedan.

I dag har jag hållit på med mina bärbar radioapparater, Skrivit om frekvenslistan som jag har i mobilen och lagt in lite frekvenser i scannern. Jag hade lite dålig ordnig i de olika apparaterna, det är ju bra om till exempel kanal 4 är samma i alla apparaterna.

Jag hade lite kontakt på FB med en arbetskamrat som har flyttat till Spanien. Där har de kanon fint väder skrev han i går, jo jag tackar jag. I morse såg jag i tidningen att den kallaste dagen i år i Sverige var i Naimakka, -15,4 grader. Alf har 29+ grader, ja vi har inget annat att vänta. Snö, kallt och hala vägar, Jag tror inte det kommer att bli något bättre i år mot förra. Det ska väl sparas, att folk dödat i trafiken på grund av halka det får man tydligen räkna med. Jag åker Filipstad-Forshaga minst två gånger i veckan. Många gånger har inte stora riksväg 63 varit plogad, och jag är inte morgon pigg av mig. Det är inte så tidigt på förmiddagarna som jag kommer i väg.

 //Per

det gick bra i Mariestad

 

Helgen har vi varit i Mariestad och hälsat på svärmor, hon fyllde år på söndag. Hon och jag har lite delade meningar om det mesta, hon är ju gammal och inte har hon hängt med något i utvecklingen. Det jag skrev i ett tidigare inlägg, Tekniken går för fort. Så har det varit för henne, hon är uppvuxen med att det som gick för går nu också. Hon fyllde 77 år, när data utvecklingen började ta fart på 80, då var det inte till att tänka på något sådant. Data utvecklingen gått så fort så i början på 2000 talet fanns det nästan en dator i var familj. Fortfarande fanns inte den tanken att hon skulle skaffa sig en. Då är hon faktiskt inte mer än 55 år. Nu börjar det bli lite krångligt att klara sig utan, man fick börja göra jobbet åt bankerna, betala räkningar via nätet, och att se hur det stod till på kontot. Det började bli nödvändligt med en dator. Men vad skulle hon ha den till? Hon har inte intresserat sig för att det skulle bli den utvecklingen som det har blivit. Nu har hon en surfplatta som vi har försökt att få henne till att använda, Hon är inte intresserad av att kunna få eller skriva mail, hon fick plattan för kanske 5 år sedan. Då var hon drygt 70 år, och efter som hon inte har intresserat sig tidigare då är det kanske försent att försöka sig på att skicka exempelvis räkningar via internet. Hon lägger lite patiens på plattan, det är nog det enda hon har den till tror jag. Hon är ett exempel på att det har gått lite för fort med utvecklingen vad det gäller datoriseringen.  Kan tillägga att vi klarade att undgås en hel helg utan att bli osams. Det är inte roligt för Gudrun heller när vi ryker ihop, hon är ju spänd varje gång vi är nere i Mariestad för att vi ska ryka ihop om något.

Jag gjorde en tur ner till Tidavad och hämtade en dörr som min dotter Sandra hade köpt på nätet av en kille där nere. Det var bara 17 km från Mariestad, så det gick jätte bra. Då slapp de att åka 25 mil för att hämta den. Vi hade lite otur med vädret, det regnade mycket när vi lastade dörren på kärran. Vi hittade en plast bit som vi täckte övre delen på dörren med, sedan la vi två SJpallar ovan på. Jag tänkte när vi kör blir inte vattnet stående kvar utan blåser av, när vi var halv vägs hemma slutade det regna, min teori stämde det blåste av så nedre delen var nästan torr när vi kom hem. Sandra var så nöjd med att få hem sin dörr

  //Per

Varför står vinkraftverket stil

 

'Mellan Filipstad och Molkom ligger Mangenbaden, strax norr om det står det två stycken vindkraftverk på Tjurhöjden.

. Jag passerar där minst två gånger under veckan, det jag lagt märke till är att det norra vindverket står stilla. Det har det gjort i minst ett år. Det är två kinesiska vindkraftvärk som är de första i Europa. Och de ska kunna förse 3000 hushåll med el i 25 år. Det är inga små saker heller, de är 150 meter höga och väger 475 ton.

Tillsammans beräknas de kunna producera ca 15000 megawatt grön el per år. Kostnaden för de båda verken var 84 miljoner.'

Då kommer min tanke, hur kan det var möjligt att ett verk står stilla? Med andra ord har det blivit en förlust på 7500 megawatt/år. Hur är det möjligt? Fattas det reservdelar så borde det kunna flygas hit det under ett år, om inte det går så får det bli fartyg det tar inte heller ett år. Det ska inte behöva dröja långt över ett år. Jag har hunnit få hit grejerna snabbare även om jag skulle hämta hit grejerna med roddbåt från Kina, tror jag är bäst att säga. Men frågan kvarstår varför står det stilla.

//Per

Vad är Krympflation?

 

Mina tankar i dag.

Söndagen den 16 oktober 2022

Vet ni vad krympflation betyder? Det betyder smyghöjningen av varor, de tror att konsumenterna inte ser att det smyghöjer priserna. T.ex. kaffe, istället för att höja priset som är brukligt. Nej då minskar de mängden i förpackningen, i Löfbergs fall men 50g det ser man inte på förpackningens storlek. Jag menar för konsumenten gör det inte stor skillnad men för Företaget Löfbergs gör 50g per förpackning mycket, Om de lastar 15 lastbilstrailer om dagen som jag tror är många fler men vi säger 15 st, en sådan lastar 33 pallar och det är 300 kg på varje pall, jag vet inte hur tung varje pall är men vi säger 300 kg. Förut var det alltså 600 halv kilos förpackningar per pall. Nu när det är 50g mindre i varje förpackningarna det skulle motsvara 18 kg mindre på varje pall. Varje trailer lastar 33 pallar alltså 594 kg mindre än förut. Nu är det så att när pallarna inte är så tunga kan visa trailer ha mellan balkar då kan de ställa i två våningar. Då blir det en ”osynlig” vinst till på 594 kg per trailer. Om vi bortser från dubbel ställda trailer och lastar minst 15 trailer per dag, så skulle Löfbergs tjäna in 8.9 ton kaffe per dag. Allt detta på att de minskade ner med 50 g/förpackning. Det var bara ett exempel på hur det går till att lura konsumenten. Toalettpappir, den sorten vi köper det är den handlar om, det kan vara olika från andra papperssorter. För det första har varje rulle blivit minst en cm kortare. Och den har blivit ännu mera lösrullad, det resulterar i att varven i rullen kanar åt sidan på rullen och tar i kanten på hållaren. Vad blir resultatet av det? Förutom att papperet går sönder och tillverkaren tjänar på varje rulle en extra slant. Och hur många rullar går det på en sådan lastpall som väger mycket mindre än kaffet?

Men så går det till, det är konsumenten som drabbas i slutändan som vanligt.

// Per

Tekniken går för fort

 

Mina tankar i dag

Vi har både Mariestadstidningen och VF, efter som vi ska åka till Spanien under november så vore det trevligt att kunna läsa tidningarna där också. Jag försökte lägga till det i prenumeration, Jag hade vårt nummer men jag fick bara Mariestadstidningen som E-tidning. Jag gjorde om och gjorde rätt trodde jag, men nej bara Mariestadsa. Det var bara att ringa NWT som trycker tidningarna, det visade sig att det berodde på att Gudrun som står för prenumeration hade två kundnummer. Det gick att läsa Mariestadstidningen som E-tidning men inte VF. Då kan man undra varför det är så. Det är så att vi får Mariestadstidningen i julklapp av Gudruns morbror varje år, då har han ett kundnummer som Gudrun har får av honom en gång, plus att hon har ett på sin prenumeration. Men Gudruns Mail adress kunde inte vara samma på två prenumerationer. Ja så kan det vara med tekniken. Det ena dödar det andra, och inget sunt förnuft existerar längre. Jag är för teknikens utveckling, men det går lite för fort. Tänk på alla som var i 65-70 års ålder när datatekniken tog riktig fart, på bara 10 år hände det otroligt mycket. Nu är de som var 65-70 år helt plötsligt 75-80 år, Många trodde inte på detta med data, och således inte intresserade sig för det. Nu har det gå så många år så de som var 65-70 är redan 85 och där över. Då kommer de stora problemen, betala räkningar, kanske inte få betala med kontanter som de har varit vana med i hela sitt liv. Bankkort har nog de flesta äldre nu för tiden, det är ett måste som det har blivit. Tanka bilen måst man göra, fast det har blivit så dyrt. Man vill ju inte betala mer än nödvändligt, då tankar man på automattankning alltså med kort. Allt ska vara lättare för leverantörerna, Du själv ska göra det som de gjorde för, vid macken kom personalen ut och tankade åt kunderna på 60 talet. Jag kommer ihåg från min barndom när man var vid ESSO macken och tankade mopeden, personal kom ut tankade och frågade kunden, ” olja och vatten?”. Det var då det, Jag menar att det har gått alldeles för fort att ställa om till som det är i dag, många äldre har inte hängt med i den snabba takten. Tekniken skulle ju kunnat köra lite parallellt med det gamla systemet med bankgiroblanketter vid faktura betalningar, det kanske går nu, men då får man väll betala blanketterna skulle jag tro. Jag säger inte att det var bättre för, men det var lite mer personligt. Hur är det med sunt bondförnuft? Det finns inte, det vi har fått istället är paragrafryttare. Personnummer och lösen ska det vara till allt. Jag vet att det måste vara säkerhet, men när jag skulle hjälpa en gammal farbror med att få ett nytt sim kort till sin mobil, Då var jag tvungen att läsa upp hans person nummer och de skulle prata med honom i min mobil. Går det inte till överdrift då? det borde räcka med personnumret tycker jag.

  //Per

RADIOSTATION

Mina tankar i dag går till mina radioapparater

Det blev ju lite problem med den ena (69:an). Det verkade som den sände som den skulle men jag hörde inget. Det brukar vara tvärsom, man hör men sänder inte. Besök hos ”Min” radio reparatör i Karlstad.  Nu hade han mycket att göra, så jag får vänta på att han ska få tid med min radio. Jag har ju de andra att köra med, men det har inte varit tid för dem heller ett tag.

Ljust nu sitter jag och lyssnar på något jaktlag som kör på jaktfrekvenserna på 155 Mhz. De hör jag på mina bärbara apparater, jag vet inte vart de är och jagar. Det kan inte vara så långt från mig efter som jag hör dem på bärbarradio inomhus, 5 km kanske.

De kör ju på bärbara apparater de också.  Jag och en kompis håller på att bygga en radiomast som ska monteras på min skåpbil (kallas Nisse)och vara lätt att ta ner och sätta upp. Vi har bestämt hur den ska se ut, men det kom lite emellan nu också, kompisens svärfar gick bort så det blev lite försening i projektet. Det kommer nog igång snart tror jag, det mesta i mattrial finns. Några maströr till måste jag skaffa, jag har bara till 7-8 meter nu. Den ska kunna bli 15 meter hög minst är det tänkt. Då krävs det staglinor också, men det ska inte vara några problem. Ankarspett som ska slås ner i marken har jag skaffat sedan tidigare. Det börjar bli lite kallat att vara ute och köra radio också, Det ska bli ett bord i skåpet på Nisse, där ska radiostation vara. Men den ska också vara flyttbar till husbussen, eller hem. I skåpet har jag ingen värme, men det går att ordna på ett lätt sätt om jag vill, en liten gasolvärmare eller en dieselvärmare skulle ju fungera bra. 

Nu ska det radiostation drivas med el också, Jag kan inte ta el från bilen för då kommer den inte att starta om den inte får stå och vara igång under tiden. Det är ju inte alls lämpligt, men jag har ett stort batteri på 180 A som jag kan ha men mig. Till det har jag en 12V bilgenerator som är på 30A som i sin tur drivs av en litern bensin motor, före detta gräsklipparmotor.

El försörjningen ska inte kunna bli några problem. Men jag vet inte än om motorn kommer att stör radioapparaterna, det ska jag löst med att ställa batteriet och generatorn en bit från station. Det är ju bara att använda vanliga 230v kablar och göra en övergång till de kopplingarna jag har på 12V i båda ändarna. Jag tror att det kommer att fungera utmärkt.

Mitt lilla elverk har min kompis Tomas tillverkat för säkert tjugofem år sedan. Vi hade det i sommarstugan på den tiden. Nu har han renoverat det så nu fungera som det ska. I husbussen har jag ett stort elverk som levererar 230V, skulle jag behöva det så sitter det batteriladdare för bådde 24 och 12 volt i bussen. Vi har solceller på taket också som levererar ström 24 eller 12V. Jag har haft radiostation med mig när vi varit ute under sommaren,

det har skapat lite kontakter här och där. I Motala blev det ganska många både på 27 och 69 Mhz.

 //Per

Söndagen den 9/10

Startade dagen med Frulle som vanligt, Gudde går ut med Morris och jag sitter kvar vid bordet och filosoferar över dagen. Det var i dag mina syskon, svågrar och Gudrun skulle gått en vandringsled på 6 km. Det var ju inte så långt och det var inte mycket uppförsbackar heller. Jag kollade på vädret och det skulle bli jätte fint på söndagen. Det var planerat för länge sen att de skulle gå den turen, det kom alltid något i mellan så det blev lite sen på åren. Men nu skulle det bli av. Lena gillar inte när det blir för långt och allt för mycket uppförsbackar. Jag fick i uppdrag att planera det efter det utgångsläget, inte för långt, inte allt för mycket uppförsbackar och ganska gå vänligt. Jag visste om ett ställe som det går en vandringsled som man kanske kunde koppla på och avsluta så det skulle passa. Sex km långt, lite uppför i början sedan är det blandat slätt och nedförsbackar resten av turen.

 

Slutmålet skulle bli vid Prästbäckenrasta, där hade jag beställt Raggmunk med fläsk tills när de skulle vara framme.

Nu var det en sak som kom i mellan denna gång också som ingen hade tänkt på, Älgjakten. Jag ringde en som jag visste jagade i de trakterna, han tyckte att det var högst olämpligt att ge sig ut i skogen. Speciellt där, där vi skulle ha startat och gå på leden kommer det att sitta skyttar efter hela leden. Plus att det finns privat skog i området som han inte vet något om.

Så det är nog bara att se sannigen i vitögat, och se fram emot att genomföra den nästa år. Älgjakten kommer att fortsätta länge, så det kommer inte att finnas något utrymme för vandringen i år tyvärr. Så gick det med den vandringen.

//Per

Morbror Erik

Mina tankar i dag rör min morbror Erik. I fredags var vi till Lungsunds kyrka och tog avsked av Erik.

Han blev 83 år, jag brukade ringa till honom ibland och höra hur det var med honom. Det uppskattade han att jag gjorde berättade min kusin Solveig, Eriks dotter alltså. På den tiden när jag bodde hemma hos mina föräldrar brukade moster Greta och Erik vara hem till oss på eftermiddagskaffe nästan varje helgerna. Jag kommer ihåg deras stora hund som de inte tig med in hos oss, den fick sitta kvar i deras bil då. Men jag kunde inte låta bli att reta den när man gick förbi bilen. Det var ju inte konstigt att han blev vansinnigt arg, det fick jag sota för när jag skulle åka ner till där Greta och Erik bodde. Farsan var där och hjälpte Erik att såga ved, och jag skulle cykla ner dit. De brukade stänga in hunden när vi var där så jag tog för givet att den var det denna gången också. Men så var inte fallet, när jag kommer cyklande ner mot deras hus möter jag en stor hund som raggen står rakt upp på. Det blev ett bett i låret, jag stannade, hunden står bredvid och morrat. När jag försökte flytta mig då gick den emot mig igen, det var bara att stå still till Erik kom och hämtade den. Efter det retade jag aldrig den hunden och ingen annan hund heller förövrigt, det var en läxa som titer kvar i huvudet. Min moster Greta gick bort för många år sedan alldeles för tidigt. Erik kämpade på, han bodde kvar i deras hus ganska länge efter att Greta hade gått bort. Han flyttade in i en lägenhet i Storfors som han trivdes med. Han körde inte bil längre, då var det smidigt att bo bara några hundra meter från affären. Sista tiden tyckte han att det räcka, han tyckte att han hade gjort sitt i livet. Det var tråkigt när jag hörde det, han ville inte ära det smakade inte tyckte han, och inte se på TV eller lyssna på radion. Han blev naturligtvis svagare för varje dag när han inte fick i sig någon mat. Han kom in på sjukhus och fick närings dropp, då piggnade han på sig och kom hem till ett tillfälligt boende.  Han hade fått ett eget boende en bit därifrån, men han trivdes på det tillfälliga så bra så han ville inte flytta. Han fick vara kvar på det tillfälliga boendet till hans sista dag i livet. För mig är det en stor saknad, det var jätte roligt att prata med Erik om gamla saker. Eriks föräldrar kommer jag mycket väl ihåg, Karl och Anna Svensson i Kärret. Karl var en snäll man tyckte jag, Anna var nog lite mera barsk tror jag, jag kommer ihåg att jag och någon mer var inne på logen och jag klättrade upp på tröskverket som stod där. I en låda låg det en konstig kniv som användes till att skära av snöret på Neckern innan den släpptes in i tröskverket. När jag stod där uppe och tittade på kniven kommer Anna in på logen, hon blev jätte arg när hon ser mig där uppe på tröskan med kniven i handen, hon skrek tror jag i alla fal, gå ner därifrån unge. Jag blev livrädd, och tänkte att talar hon om för farsan så får jag nog en örfil då. Det var nog efter den gången jag var lite skraj för tant Anna.

//Per

Besöket av svärmor

 Det var ju så att svärmor skulle komma på besök under helgen, Hon brukar vilja ha lite hjälp med att hitta hit. Gudde brukar möta henne utanför Filipstad. Men denna gång skulle hon försöka hitta utan hjälp. Dagarna gick och fredagen hon skulle komma var snart här. Vi väntade och funderade på hur det går för henne, när jag sitter och ser ner på gatan utanför tycker jag känna igen bilen som stannar där nere. Det var inte svärmors men en nära vän från Göteborg tyckte jag. Men det kan ju finnas flera som har de fälgarna och den färgen på bilen.

Men han är onekligen lik min vän Anders, det var han som kom. Men hur hänger detta i hopp, svärmor kommer och så kommer Anders. Svärmor skulle ju vara kvar över helgen, och Anders bor i Göteborg så han måste ha sov plats han också. Det löser sig tänkte jag, när han kommer in visade det sig att svärmor var bara ett skämt, jag skulle inte veta att det var Anders som skulle komma. Lurad igen, så nu är det bara att vara på sin vakt när Gudde säger att någon ska komma.

Och inte nog med det, En annan kompis till Både Anders och oss dyker upp lite senare. Det blev en trevlig kväll med en massa minnen från våra cyklingar på Vätternrundan och Hisingenrunt, som vi har åkt tillsammans flera gånger.

Lördagen tog vi en tur upp till Persberg och gick på Högbergsfältet, det är ett gammalt gruvområde. Jag tror att Anders gillade det.

Det jobbade mycket folk i gruvorna på 17-1800 talet. Där utbröt en av de första strejkerna i Sverige ut.

Det blev en tur ner till Lungsund och min syster Gun och Janne också, där tittade vi på bilder som de hade tagit på Hurtigrutten resan nu i sommar. Det var fantastiskt fina vyer där ifrån.

 //Per