Sommarn har passerat och hösten lika så, vi har vinter
men vilken då.
Det är konstigt att det kan vara varmare mitt i vintern
än på midsommar, det slogs nytt rekord här i Karlstad. Det har aldrig varit så
varmt under december som det har varit i år sedan de började mäta någon gång i
slutet på 1800 talet. Det var 11,5 grader och det varmaste som tidigare var
uppmätt var 11,1 grader.
Min kära väntar på Snö och lite kallare så att det går
att åka skidor, hon ska åka vasaloppet.
Hon har fått förpassa sig till Torsby och skidtunneln
för att få ihop skidmil, inte så roligt att åka 20 mil för att få åka skidor.
Men man får väl inte klaga ändå, föra gången vi var där
var det två (gubbar) som åkte över dagen för att få åka på snö, de bodde i
Stockholm och det blev 80 mil för ändamålet för dem.
Fem år sedan olyckan i Borlänge.
Den tionde december var det fem år sedan den förödande olyckan.
Det var en jobbig tid första året med rehab, och
gymnastik, man visste inte hur det skulle bli i framtiden. Jag var ju medveten
om att något mera lastbilskörning blir det inte.
Jag har nog haft tur genom livet, visserligen har jag
åkt på hårda smällar i arbetslivet.
Man repade sig och sedan var det att köra vidare, till
nästa skada, så har det fortsatt genom livet.
Jag har alltid haft snälla och trevliga arbetskamrater,
mitt första jobb jobbade jag med personer som jag umgicks med på fritiden
också.
Under de tretton år jag drev Taxirörelse hade jag
aldrig några problem med varken kunder eller kolleger.
Så långt hade det gått bar, inga skador eller större
olyckor.
Men andra svängen på bygge blev det ena efter det
andra, skador i fotleder och knäskador.
Det var en tung tid i början på de sex åren som
byggtiden blev, vi byggde knuttimrade stugor.
Viket köpte vi på rot av skogsbolaget, och det mesta av
timret högg vi själva och körde ut till väg.
Efter barkning var det dags för att blocka stockarna,
man bestämde hur grova väggarna skulle vara och sedan sågades blocken i den
grovleken.
Detta moment var mycket tungt efter som stockarna var
ganska långa.
Skador i knä och fotleder slutade med operation av båda
fotlederna, operation av knä var inte aktuellt då.
Läkaren tyckte att jag skulle försöka att leva med mina
knän så länge jag orkade, jag var för ung sa han.
Men det värsta beskedet jag fick var när han sade att
jag skulle skaffa mig ett sittande jobb, för bygge det kunde jag glömma nu.
Och vad kunde jag då som inte hade med bygge att göra?
Jo jag hade kört lite lastbil, men det har ju inte
blivit så mycket under åren.
Efter lite övervägande så frågade jag en som har åkeri
där jag bodde om han hade något jobb till mig, det måste vi ordna på något vis
sa han. Det var en tisdag och måndagen där på började jag köra för honom.
Jag tror att det var bra både för mina fötter och knä
att köra. Inga tyngre lyft, man lastade och lossade med truck för det mesta.
Den tiden som jag körde lastbil har nog varit den bästa
tiden i mitt arbetsliv, mina arbetskamrater och min chef har alltid ställt upp
om det har blivit några problem.
Men tyvärr blev det slut på det en vinterdag i Borlänge
2010.
Det där olyckan kan vi återkomma till senare.
Nu lever jag ett ganska bra liv, sambo barn och en bra
kontakt med min förra fru. En bra kontakt med henne är ju ett måste efter som
vi har ju fyra barn tillsammans.
Min sambo har stort intresse för idrott, hon har gjort
tjejklasikern, halvklasikern och håller nu på med helan.
Den skulle ha blivit klar nu i vinter efter det att hon
åkt Engelbrektsloppet i Norberg på skidor. Engelbrektsloppet blev inställt på
grund av snöbrist, så nu får hon räkna nästa års lopp istället. Klassikern
innebär igentligen att alla loppen som ingår ska göras under ett år, från det
första till det sista.
Per
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar